Aftonbladet – 21 november 1868, sida 4

SLANDADE ÄMNEN. Ön Elven. I bref från Skåne till G. H.7 läses: Ön är rätt märkvärdig, och det icke al! lenast i historiskt hänseende, eller derföre att de; store Tycho Brahe här lefde och verkade, uta :emväl till följd af den egendomliga karakter, sor esjälar öns nuvarande inbyggare. Dessa äro til untalet omkring 730, och styrda af endast en pres ;ch en länsman lefva de ett lyckligt lif och ans sig nästan utgöra en liten republikansk stat i et monarkiskt samhälle, ifall något sådant låter tänk Utom de båda ofvannämnda finnes det änm n tjensteman på ön, nemligen den som är dit satt att representera kongl. tullverket; men de är bara helt simpelt en vanlig tullbetjent, son icke kan nämnas i samma kategori med de båd: andra embetsmännen. Huru denne ende skull taga sig ut, om det vore lurendrejare han had med att göra, kan man lätt tänka sig, men Hven boerna äro fredliga menniskor, som endast smuggl: litet till husbebof och detta dölja de icke, heller söker någon förhindra dem. Befolkninge: å ön är ganska religiös, ytterst välvillig, gif ild, fredlig och ärlig. Denna sista egenskap ä! till den grad inpreglad hos befolkningen, att de knappast gifves exempel på att någon stänger fö: sina tillhörigheter, eller låser igen dörrarne, on nan än går man ur huse. Ön hör egentligen un der Rönnebergs härads domsaga, men det är högs sällsynt att några rättegångar öns invånare emel an uppstå, och mer än två sådana lära icke ht förekommit på omkring 10 års tid. varje lag hrott anses som en outplånlig skamfläck på der som begår det, och en mindre ärlig eller hederlig anenniska skulle icke trifvas här länge. Ännu vet man att berätta, huru fordomdags vhjeltar drogo hit för att afgöra sina enviges kamper och i senare tider för att duellera. Gamla män påminna sig ännu, huru för omkring 50 år sedan två danska officerare kommit hit för detta ändamål, samt äfven fingo sitt ärende uträttadt så att den ene, en löjtnant Flint, blef qvar på valplatsen. De voro ordentligen sekunderade, och sedar Flint stupat, hulpos de öfriga att kasta hans lik i en närbelägen damm, der det sedermera fanns af öfolket, som upptog och ordentligt hbegrafde det å kyrkogården. Efter väl förrättadt ärende hade segraren och sekundanterna begifvit sig tillbaka till Kjöbenhavn, derifrån de alla kommit i samma båt, och mördaren förblef, såvidt man känner, obekant. Denna lär vara den sista duell, som förekommit på Ilven. : Ön har några märkvärdigheter: Uranienborg, Tycho Brahes brunn m. fl., hvilka ruiner likväl icke underhållas. En bröstbild i brons af den store astrologen har fått en hedersplats i öns kyrka. Bland annat finnes på ön en skola för stumma, hvilken uppehålles af orgelnisten och raren Fältenborg, som lär besitta ganska stor skicklighet i att undervisa de olycklige, som till ett antal af 12 å 15 äro i skolan intagna, Något mera passande läge för en dylik undervisningsanstalt kan väl icke gerna finnas, och företaget förtjenade derföre en större uppmuntran än som hittills kommit det till del. Carl XV har icke sedan han blef kung besökt ön, hvilket liksom en smula förargar öfolket, som med alla sina goda egenskaper likväl icke är så alldeles befriadt från en viss egenkärlek. Att kung Oscar i verlden icke var lika försumlig i att visa öboerna uppmärksamhet, synes af följande inskrift, som är inristad i en sten, hvilken blifvit rest till minne af det högtidliga tillfället. På stenen läser man: Till åminnelse af Hans Maj:ts Konung Oscar I:s och Kongl, Familjens Nådiga besök här den 30 Juli 1846, då grunden lades till Kongl. Resol. d. 22 Dec. 1848.. Den resolution här omtalas lär endast ha varit en kunglig tillåtelse att få resa stenen. O, tider! O, seder!