Aftonbladet – 20 november 1868, sida 2

DORA ). Roman i två delar af JULIA KAVANAGEI. Öfversättning från engelskan af C. J. Backman. De flögo genom hans själ och förvir rade den, men då de åter voro försvunna kände han sig endast ännu starkare ma nad att rusa mot det öde, som låg framför honom, Han liknade fiskaren i balladen; sjelfva de böljor, som skulle uppsluka honom, lockade honom oemotståndligt, måhända kunde han icke hjelpa det. Måhända var denna plötsliga och häftiga lidelse, som följde på en lång, lugn kärlek till en annan qvinna det enda som kunde rädda honom från det förfärliga att gifta sig med en flicka, som hans hjerta icke hade valt; hade icke denna lidelse varit, skulle han icke heller ha besegrat Doras hjerta och vunnit hennes samtycke. Den känsla, som hade vändt hans uppoffring till ljuf sällhet, hade besegrat hennes betänkligheter och förbytt hennes smärta i sällsam fröjd. Fy när allt kom omkring, kunde hon ju lik väl icke vara blind. Om mrs Logan hade varit älskad, så var hon älskad tio gånger mera. Om Florence varit honom -dyrbar, så var Dora honom mycket dyrbarare. Han kom icke med högtidliga försäkringar -— måhända teg han derföre att han erinrade sig ) Se A. B. 173, 174, 176, 178. 1980, 181. 184. 185 187, 191-—193, 196—198, 213—216, 219, 221, 224, före 230, 233, 234, 236, 239, 240, 244—247, 52, 254 och 257—210.