Aftonbladet – 20 november 1868, sida 2

sin ofrivilliga trolöshet; men det finnes äfven annan vältalighet än språkets, och hundra tecken förrådde honom. Mr Templemore hade en alltför stark fantasi för att vara en klarsynt man. Han kunde ofta vara blind för de enklaste saker, derföre att han icke kunde beqväma sig till att se dem i deras verkliga ljus; men var hans skarpsinne väl en gång väckt, visade det sig snabbt och genomträngande som blixten, och då äfven hans fantasi kom det till hjelp, blef icke den minsta vrå outforskad. n plötslig blekhbet, som for öfver hennes ansigte, då han erinrade om förflutna tider, och tvang henne att kasta en smärtsam blick tillbaka — den rodnad, som öfvergöt det, då han påminte om den tid då han kom till henne som doktor Richard rätt och slätt, och andra lika fina, men äfven lika tydliga tecken visade honom, att den fattige doktorn nade varit lika ömt älskad som den rike ;odsegaren och att begge hade varit oändligt lyrbara för Doras hjerta. Ingen man kunde förblifva likgiltig inför n dylik upptäckt, och minst af alla en man, om hade en ädel natur och som sjelf var ifligt betagen. Passionen förmildrades till ;mhet, då han erinrade sig allt hvad denna licka, som nu såg så lycklig och glad ut, ade uthärdat för hans skull, och med tyst ndakt lofvade han att han skulle ersätta et förflutnas sorger med beständig kärlek ch tillgifvenhet för framtiden. Ack, huru itt var det icke för mr Templemore att ålla detta löfte? Huru snabb, huru stark, uru alltuppslukande var icke denna nya kärek, som hade besegrat den gamla och berafvit den i ett omätligt djup! Hvadan .ommer det att äfven ädla och finkänsliga ka akterer äro. underkastade en så beklaglig stadighet? Vist det dapligen, men hvem vill