Aftonbladet – 19 november 1868, sida 2

skäl. Ni kan inte gerna utan något skäl så plötsligt ha ändrat tankar. Jag har inte något nytt skäl, svarade Dora. Men ni har ett gammalt, genmälte han; pnågot gammalt skäl, som ni inte berättat Mg. Nej, det har jag inte. Det låg en viss sorgsen likgiltighet i hennes ton, som icke berättade honom något annat in att saken var henne pinsam. Han kände sig ännu förbryllad och kanske mera förtread än förbryllad. Tian bad henne att hon måtte höra honom, och Dora gjorde icke nåson invändning. Hon satte sig ned vid fönstret, och han slog sig ned midt emot henne och observerade hvarje rörelse i hennes ansigte medan han talade. Han framdrog åter alla de skäl för Doras giftermål och mot hennes afslag, som han redan förut hade användt, men förgäfves. Dora Intade sig tillbaka i stolen, med händerna hopknäppta i knäet och ögonen nedslagna eller stirrande i rymden och med ett ansigte så blekt och rörligt som marmor. Hon hörde honom och motsade honom icke mycket, men sade inedslagen ton: Nej, mr Templemore, det låter sig inte JÖra. I sådant fall ser jag huru det ärs, utorast han, rodnande medan han talade och balande med mera värme än han sjelf visste. Ni har en äldre böjelse, som ni inte vill tala om för mig! Dora rodnade äfven, men om af harm, olygsel eller någon annan känsla, var omöjigt för mv Templemore att afgöra. Ni misstager er, svarade hon; om jag hade någon sådan böjelse, skulle jag inte blygas öfver den, och jag skulle genast säga. er det.