Aftonbladet – 19 november 1868, sida 2

DORA. Roman i två delar af JULIA HAVANAGEII. Öfversättning från engelskan af C. J. Backman. Det är ändå alltid något att ha kämpat och stridt, och det nederlag, som vittnar om en hård strid, kan aldrig bli ärelöst. Icke desto mindre kom den vana vid sjelfbeherrskning, som ligger på botten i vinnans natur, Dora till hjelp i denna nöens stund. Mr Templemore, frågade hon lugnt, ehuru sorgset, cär detta rätt? Miss Courtenay, svarade han allvarligt, plåt mig vända frågan mot er sjelf. Är detta rätt? ar ni behandlat mig rätt ? Kanske inte, svarade hona med en viss rörelse; men jag önskade att få ett slut på alltsammans. Detta tycktes mig vara det bästa. Han såg på henne. Hon hade återvunnit sin fattning, som-hans oväntade framträdande hade bragt en smula ur sin jemnvigt, och hon talade mycket lugnt. Han kände sig säckad och förbryllad. Hade mrs Luan bedragit honom? Han skulle emellertid i alla händelser snart komma underfund dermed. Ert bref sade mig ingenting, sade han. bJag har kommit hit för att få veta edra ) Se A. BR 173, 174. 176, 178, 180. 181. 184. 185 187, 191—193, 196—198, 213—216, 219, 221, 224, 225, 229, 230, 233, 234, 236, 239, 240, 244—247, 250—252, 254 och 257—269.