Aftonbladet – 19 november 1868, sida 2

gifta er melnägon annan qvinna, mr Templemore, svarade hon slutligen. Det kan jag inte heller; men sade jag väl att jag önskade gifta mig med er för hederns skull? På min ära, miss Courtenayp, tillade han med plötslig rörelse, det är inte hedern, det är inte önskan att ge er upprättelse som fört mig hit denna afton. Jag vet ganska väl allt hvad ni kan invända, Att jag för några få dagar tillbaka ämnade gifta mig med en annan, det medger jag; men jag vet äfven att jag nu är här, och att, soin sagdt, det inte är hedern som fört mig hit. Det är en önskan — den oemotståndliga önskan, att ni ville bli min hustru. Omedveten ömhet mildrade bans röst och blick, då han yttrade ordet hustru, och ingen helig försäkran kunde ha rört Dorass hjerta så som detta ord, yttradt på detta sätt af en som var henne så kär. Det in nefattade allt, hvarje vältalighet, hvarje löfte, hvarje kärt hopp, hvarje pant, hvarje band. Utan ett ord ar tvifvel eller motstånd och med hela sin själ i handlingen lade hon sin hand i hans. Och denna gång strålande at segerfröjd, skall jag till ert löfte. Det behöfver ni inte, mr Templemore, sade hon med det mest strålande leende som han någonsin hade sett på hennes strålande ansigte; ingenting skall kunna förmå mig att bryta det! Hennes tant talade sanning, tänkte mr Templemore, i det han betraktade henne; men hvilken konstig, stygg liten varelse, som vållade mig allt detta bekymmer och besvär!, Men antingen hon var stygg eller icke, så älskade han henne. Antingen hon var stygg eller icke, ångrade han icke det besvär hon sade mr TOmp lemore vållar er