Aftonbladet – 19 november 1868, sida 2

liga tillsammans — vi måste bli olyckliga om vi skiljas från hvarandra. Betänk detta väl. Ni dömer mig till ett ensamt lif. Ni vet att jag inte med heder kan gilta mig med någon annan qvinna, så länge ni lefver. Jag upprepar det ännu en gång, ni dömer mig till ett ensamt lif. Han hade rest sig upp och gick, lifligt upprörd, fram och tillbaka på goltvet; men då han yttrade de sista orden, kom han tillbaka till henne, och då han nu stod framför henne, tycktes han vädja mera i sorg än vrede mot en så hård dom. Dora kände sig helt upprörd, men försökte att säga helt Ingnot: Det gör jag inte, mr Templemore. Jag hoppas att ni skall komma att gifta er — och i alla händelser torde jag möjligen komma att göra det. Ni ämnar således gifta er, utbrast han svartsjukt. Ni ämnar således gifta er? Ja, hvarföre inte, mr Templemore, frågade hon, i det hon stolt upplyfte sitt hufvud, ty både ton och fråga sårade henne Hvarföre kan ni då inte gifta er med mig? invände han häftigt. Ni säger att ni inte har någon äldre böjelse — hvarföre kan ni då inte gifta er med mig? Derföre att jag aldrig vill gifta mig med en man, som gilter sig med mig för hederns skull,, svarade Dora med en viss energi. Jag har sagt det, mr Templemore, och ingenting skall kunna förmå mig att taga mitt ord tillbaka. Mr Templemore betraktade henne helt förvånad. För hederns skull! sade ban otåligt. Talade jag väl om heder, miss Courtenay ? Dora kände sig en smula förlägen. Han hade verkligen icke framställt detta argument. Ni sade, att ni inte med heder kunde