Aftonbladet – 18 november 1868, sida 3

Dagen var nu nästan till. ända, och den grå engelska skymningen inträdde så. smås ningom; hon satt och stirrade på träden derutanför, utan att se dem; ty det hon såg, var en gammal grä-kyrka, med-gräs:växa uppe på dess pelare, och alltsammans: flammande i solnedgångens röda purpur; då em knackning på dörren väckte heme ur sin drömmar. En städad och höflig huspigatittade in och sade endast: Ursäkta, miss, mr Templemore önskar tala med er, hvarefter hon visade in honom, såsom någonting som fölle af sig sjelft, och stängde dörren efter henne. d Den droska, som hade fört honom dit, hade stannat vid hörnet åf terrassen; han hade icke knackat på porten utan ringt; på det att hon icke på något sätt skulle bli förbe-, redd, och nu stod-hanframför henne, son om han hade blifvit kallad dit af de tankar hon just nu hade gifvit fritt lopp. Hon reste sig upp och stod: blek och darrande, ansigte mot ansigte med honoin. Det är någonting förskräckligt att ständigt kämpar Styrka och mod må väl slutligensvika. 088, då striden är ändlös och segern: aldrig vinnes. Med em viss förtviflan känd) Dora att hennes bjerta svek henne och föll tillbaka isin förra träldom. Hon:gjorde uppror och försökte trotsa denna grymma svaghet, den-mest förs ödmjukande som en stolt qvinna kan Känna I.detta första ögonblick stod:HKon. emellertid! maktlös. Glädjen öfver att höras Hans röst och se hans ansigte vär starkare än både vilja och stolthet. Skall jag åter.blibesegrad ? tänkte Dora: med hemlig ångest. Skall jag åter göre just det som jag fördömer? Behöfver häv endast. visa sig för att. vinuva seger öfver mig?a k Hon kunde icke uthärda denna tanke. Man måste hysa medlidande med dermy hvilkas samvete ligger i ständig strid mot deras böjelser; man måste hysa medlidande med.dem. och icke döma dem för hastigt, om de duka under. (Forts.)