Aftonbladet – 18 november 1868, sida 3

gifva; det är ett lysande privilegium och gör oss till konungar och furstar för en timmes tid, liksom genom ett slag af -en trollkärls spö. Mr Templemore kunde ieke låta. bli att le för sig sjelf, då han tänkte på huru han kunde förvända Doras sorg 1 glädje. Han skulle aldrig berätta henne det, men så blind mrs Luan ansåg honom vara, kunde han dock se det. Han såg på klockan — hon var ännu icke fyra. Om han följde med aftontåget, kunde han vara hos henne i morgon. Öch hvarföre skulle jåg inte? frågade han sig sjelf... Om hon verkligen tycker om mig, bör jag inte då gifta mig med en qvinna, som lidit så hårdt för min skull? Och gör hon det inte — bör jag inte taga fasta derpå och känna mig lika fri i afseende på samvete och heder som jag är det i verkligheten? Mr Templemore var icke mindre snabb att utföra sitt beslut än Dora hade varit att verkställa sitt. Han reste. samma aftön och var den följande dagen i London. Det första Dora hade gjort, då hon kom tillbaka till madame Bernards rum, hade varit att skrifva till en enkefru, som, bade kommit i små omständigheter, och fråga henne, om hon ville mottaga dem. På detta bref hade Dora fått det svar, att mrs Robertson icke längre tog emot inackorderingar men att hon skulle tjena mrs och miss Courtenay för en kortare tid: Vid sin ankomst till jernbanstationon hade de båda damerna derföre endast. behöft taga en droska och åka genonr de välbekanta gatorna, som nu: efter ett års förlopp bade fått ett främmande utseende, bort till:.den terrassmed. en trädgardsmur framför och nickande träd, der mrs Robertson residerade. Mrs Courtenay hade varit mycket sjuk på sjön och.-drog sig derföre genast undan till-sitt rum. Dora satt: förmaket bedröfvad, men lugn, emedan Hen: nes öde, efter hvad hon antog, nu var oåterkalleligt: Hon hade, tänkte hon, nuställt det ntom håll: för: sin egen vilja, och hon tarkade Gud för: att hon hade haft tillräcklig kraft att göra det.