En utflygt till och öfver Sundet. I Det vå? gänska tyst och stilla i vår goda mfvudstad, då eder ödmjuketjenare och korrespondent något före kl. 6 på morgonenien beqväm vagn rullade af uppåt de södra yergesin, såsom Norrmalmsboerna pläga uttrycka sig, så snart de bestiga den södra förstadens gator. Utanför Rydbergs och andra större hoteller höllo dock flere vagnar, 10nväntande resenärer, som sannolikt lika med mig och andra stodo i begrepp att: begifva sig till det snälltåg, som innan kort på några timmar skulle föra oss till aflägsna provinser. Snart voro väntsalarne uppfyllda afresande, som med otålighet afvaktade den stund, då dörrarne till perrongen skulle öppnas; vi ädde ut i den mörka bangården och inom få ögonblick hade vi lemnat bakom oss denna. stora, vackra. stad, som, huru grymt den är hlifvit misshaxdlad af egennyttan, trögheten och oförståndet, dock för hvarje tänkande svensk är så dyrbar, emedan hon likväl, allt oaktadt, är habs fäderneslunds hufvudstad. Långt efter det vi förlorat den sista af Stockholms bygg.ader ur sigte, dröjde jag och vårt. ressällskap derföre vid tanken på allt hvad denna stad saknade och hvad den kunde: vara. Man ömsom skrattade och harmades öfver stadens välvise styresmän, som, alldeles i motsats till förhållandet i andra städer, göra allt för att förderfva stadens hamnar och tillintetgöra de vattendrag, som utgjort dess: fägring, öfver den ingeniörsskicklighet, som icke förstått att lägga jernbanan öfver Riddarholmen lägre, än att man nödgats deröfver bygga den vanskapligaste bro i kristenheten, öfver den -luminösa iden hos några shögmögende inom stadsfullmäktige att, då man just nu erhållit en ny bro öfver Norrström vid Röda Bodarne, vilja anlägga en ny dylik några få alnar derifrån emellan samma bodar och Riddarhusgränden, men ej begagna tillfället att förbinda Norrmalms förnämsta pulsåder, Drottninggatan, med stadens centrum, med btt ord: vi saknade icke rikhaltiga och på sitt sätt muntrande samtalsämnen; ty om man här i landet, åtminstone tilldess man lärt närmare känna hvarandras åsigter, något litet undser sig för att strängt bedöma regeringens handlingssätt, så generar man sig deremot föga när det gäller våra hundrade tyranners åtgärder. ; Snabbtiilade vi emellertid igenom det vackra Södermanland och det i vissa trakter mera fula och sterila Nerike och Vestergötland, i hvilken senare provins nian först I trakten af Mullsjö station, således närmare småländska gränsen, återfinner. de sköna kuperade nejder med sjö och skog; som si allmänhet gitver det svenska landskapet vett så :egendomligt behag. Med smärta och häpnad såg jag, huru blott uöder de. trenne år som förflutit sedan jag sist genomreste-dessa trakter förhärjelsen öfvergått våra skogar. Knappt ett enda till timmer dugligt träd kunde i dem upptäckas; deförr skogbeklädda höjderna syntes nu till:stor del kala — ett-förhållande, som man tyvärr iakttager äfven på Mälarens förr gröna stränder — och sjelfvä udgskogen var på flera ställen nedhuggen eller afbränd. Genom en obegriplig slapphet hos länsstyrelserna har isynnerhet innevarande sömmar på ett fruktansvärdt sätt bidragit att lägga förödelsens vidriga gestalt öfver många förr leende nejder. I det lättsinniga förmenande, att det icke är så farligt, hafva bönderna, äfven under den oerhörda torka och hetta, som i år förekommit; följt sin gamla befängda plägsed att genom uppbränning af torf och ris bereda jorden till en lättfången, god skörd, som efter sig lemnar en utmagrad jordmåns; och; oaktadt de otaliga olyckor-somderigenom uppkommit, har man icke någonstädes sett kronobetjeningen ingripa och kraftigt påminna allmogen, att vår gamla lags välbetänkta stadgande, det ris och torf ej å marken må brännas; då stor torka och hetta är för handen, icke är en död bokstaf. Också finnes det väl knappt någon fläck i landet, der man icke någon tid denna sommar sett lågan eller kännt röken at brinnande skogar; och den skogsvidd, som genom dylik olaglig torfbränning blifvit förödd, kan troligen uppskattas till. minst 50,000 tunnland, utan att man häruti får inräkna den förhärjelsgö som annan ovårdsamliet med elden, såsom vid kaffekokning, cigarrökning och dylikt orsakats. På sina ställen såg man äfven ända intill vägen spår af det ädla pitpropshygget, livilket ett cessionsmessigt handelshus 1 Göteborg, såsom en sista, fastän alltför svag räddningsplanka för sig, tyvärr lyckades här i landet införa, och hvilket sedermera, trots allt .hvad iman insinuerat om omöjligheten att bedrifvå detsamma annorstädes än vid vestra kusten omkring Göteborg, ntbredt. sig ända till Småland: och Östergötland, ja öfverallt der någon vinningslysten köpman slagit sig på denna vackra affär; ty bonden beräkdar icke mer än den penning han får stunden. Att betalningen för dessa späda träd är så ringa, alt den icke ens, rätt räknadt, betäcker huggningsarbetet och transportkostnaden, än mindre lemnar en behållning, motsvarande den som ungskogen, om den fått qvarstå, tills.den blifvit användbar till timmer eller grof ved, skolat lemna, det betänker man icke. På ett ställe, alldeles invid jernbanan (vid Ousby banstation) fann man en massa träd berötvade kronor och essens ORO XR