då han förutsåg hennes svar och kände sig förvissad om att han blifvit bedrägen och uppoffrad för en rival, Och ni säger det inte till Dora ? Nej, svarade han otåligt, hvad skulle jag ha för skäl till det? Nåväl dåx, sade mrs Luan befänksamt, hon är kär i er. Då mrs Luan, sedan hon hade yttrat dessa ord, satte sig ned igen, betraktade henne inr Templemore med en förvåning, som snart följdes af misstroende. : Ah, prat!, sade han med ett uttryck, som om han ansett alltsammans för ett löjligt försök att dritva gäck med honom. Jag vet att ni inte gerna vill att er niece och er son skola få hvarandra, men derföre behöfver ni inte komma med sådant der prat. Ni tror mig inte? stammade hon i uppbragt ton. Jag kan inte — nej, jag kan intel svarade han med en lätt tvekan. Hon skulle älska mig, och så rymma bort ifrån mig dearföre att jag ville gifta mig med henne! Har man väl någonsin hört på maken ? Ni tror mig således inte? upprepade mrs Luan åter. Hvarföre frågade ni mig då? Hvarföre hade ni mig då att säga er det ? Hon darrade af förbittring. Mr Templemore såg på henne och visste rentaf icke hvad han skulle tro. Tänk om denna gråbleka, slöa qvinna hade sagt sanning! Tänk om Dora Courtenay älskade honom och hade flytt just derföre att hon älskade honom! Nej,, sade han efter ett ögonblicks tystnad; det är icke möjligt — jag skulle nödvändigt ha sett det. Sett det, mr Teplemore! upprepade mrs Luan föraktligt. Ni skulle ha sett det, ni som är blind — blind som en mullvad! Ja, denne man hade hittills varit så blind, han hade så lätt fallit i alla de snaror, hon hade lagt ut för honom, att hon icke kunde andgå att förakta honom för hans blindhet och öfvermodig öfver sin framgång håna honom derföre. Mr Templemore vände sig häfligt om emot henne. I ett ögonblick hade