och ehuru han ännu var ond, talade har dock i en lugnare ton. De berätta mig ingenting, sade mrs Luar förtrytsamt; jag vet ingenting. Jag ville inte följa med — hvarföre skulle jag det! John är inte i London., Ett ljas tycktes gå upp för mr Templemore. Hade Dora ångrat sig och återtagit sitt löfte derföre att denne John Luan, hennes kusin och barndomsvän, var föremålet för hennes hemliga kärlek? Han blef förvånad öfver att han aldrig hade kommit att tänka på detta. Mrs Luan, sade han och såg skarpt på henne, jag tror att jag gissar miss Courtenays skäl för att handla så som hon gjort. Jag förlåter henne gerna; men hvarföre kunde hon inte vara uppriktig emot mig? Kunde ni inte ha berättat henne huru villig jag var att göra hvad som helst — och jag kan föra rätt mycket — s8gom kunde befordra ennes lycka? Hvarföre sade hon : mig inte alltsammans förliden afton? tillade han med en viss förtrytelse. Var det: hederligt, var det vackert att binda sig vid en man, då hon i sitt hjerta älskade en annan? Dessa ord väckte mrs Luan. Hvilken? Hvad för slag? frågade hon, och med ens blef det lif i henne. Hvem ät det som Dora älskar? Mr Templemore erinrade sig hennes gamla motvilja mot den plan han en gång hade uppgjort för hennes son och Dora; och tvekade derföre att svara. Jag vet ingenting, sade han slutligen; jag bara gissar. Om någon skulle kunna känna till huru det förhåller sig med detta, måste det utan tvifvel vara ni, mrs Luan, och då ni ser huru besynnerligt jag blir behandlad, tillade han med en viss bitterhet, skall ni säkert upplysa mig derom, så att jag en gång för alla kan få veta huru jag skall bete mig.n Mrs Luan steg upp och såg honom in i ansigtet. Ni vill veta det? sade hon. Ja, svarade han och rodnade af vrede,