jag längtar så mycket att komma bort härifrån — att komma bort härifrån och få ro! Men, mitt söta barn, mr Templemore kommer sannolikt efter oss, och — Kommer efter oss! inföll Dora. Nej, kära mamma, det -behöfver du inte frukta för; han skall bli stött, såsom du nyss sade; för öfrigt behöfver han ju inte få veta hvart vi taga vägen. Det var hårdt att afstå från en så vacker dröm som den, hvilken icke endast hade gifvit Dora ett par diamantörhängen, utan äfven sett henne herrska på Les Roches och gjort henne till egarinna af Deenah; det var hårdt, men det måste så ske, och mrs Courtenay steg upp och beredde sig till den förestående afresan. Då mrs Luan hörde Doras beslut, stampade hon i golfvet och framstammade en förbittrad invändning: Idiot! idiot! du skall inte, du får inte! men måste bli lugn igen inför Doras fasta beslut: Ty nu var hon verkligen fast besluten. Stolthet och pligt hade talat till henne i natt, och begge hade förbjudit henne att bli mr Templemores bustru. Mrs Luan stirrade förvånad och sade derefter helt buttert, erkännande sig öfvervunnen: Ja, res ni — jag ämnar inte göra det — hvarföre skulle jag det? — John är inte i London — jag stannar här. Jag hoppas att ni kommer till oss längre fram, sade Dora; men det är bäst att ni inte följer med oss nu. Och hvad skall mr Templemore säga? frågade mrs Luan. Inte mycket, tant; ty han skall inte taga det särdeles hårdt. Jag skall skrifva några rader, som ni kanske är så snäll och lemnar honom när han kommer. Hon blir ond i början; men så glömmer han det. Mrs Luan mumlade någonting för sig sjelf, men blef derefter tyst. Ingenting vidare sades sedan i detta ämne, och ingenting inträffade som uppsköt eller hindrade Doras afresa. Då klockan slog tolf och tåget på bestämd tid lemnade Ronen-stationen och Dora