Aftonbladet – 17 november 1868, sida 3

Rättegångs-: och Pollssaker. Penningstölden vid Norra arbetsinrättningen. Uti gårdagens nummer af tidningen omnämndes i korthet såväl att tjufven nu är upptäckt som ock huru detta tillgick och huru sjelfva tillgreppet utfördes. Med tjufven, förre arkitekteleven Claös Adolph Boman, och hans fästmö, tapisserihandlerskan Julia Carlsson, hvilken haft vetskap om stölden och i hvars gömmor det qvarvarande f de stulna penningarne fanns, hölls ett förberedande polisförhör ifrån kl. 1 i går middag till kl. I på aftonen, då båda förklarades skyldiga att räda i häkte, Innan vi gå att redogöra för det hufvudsakligaste af deras uppgifter derunder, vilja vi nämna något närmare om förloppet af prottslingarnes upptäckande. Redan i förra vecsan hade sagda Carlsson uti handlanden John Flohrs försäljningslokal vid Vesterlånggatan vid betalning af en skuld vexlat en sedel på 1000 rår och visat sig inneha en annan dylik. Då fästades försäljningen ingen uppmärksamhet dervid, men när de i handeln anställda fruntimren några dagar derefter fingo höra att just samma Julia CarlsOn var nära bekant med en son till den, hos hvilken den betydliga stölden skett, erinrade de sig förhållandet och anade sakens samband med tillSten et. Hr Flohr anmälde fördenskull i går förmiddag å detektiva polisens kontor förhållandet; och genast afsändes öfverkonstapeln Sandström och två konstaplar till Carlssons boning uti huset n:r 6 vid Regeringsgatan. Hon var då icke hemma, och ej heller träffades Boman derstädes; men-kort derefter mötte öfverkonstapeln, under sina yttre spaningar i trakten, dem båda, kommande i sällskap på Jakobs Kyrkogata. Då han sade sitt ärende till dem och bad dem följa sig till Carlssons bostad, blefvo båda synbarligen förlägna, och Boman tycktes vilja dra sig ifrån fästmön och konstapeln. Komna till Carlssons hem, togs hom först i förhör angående de stora sedlarne, som hon innehaft. Sedan hon i början förnekat saken, erkände hon sedermera att hon hos Flohrs vexlat 1000 rdr, men. påstod att hon fått sedeln genora in handelsrörelse. Nu fortsattes förhöret på deiva polisens kontor, hvarest Boman så småningom tillstod sin brottslighet och npppat att Carlsson hade vetskap om stölden och förvarade peuningarne; Boman till och med antydde att Carlsson, som beklagat sig öfver brist på medel till drifvande af handeln och bedt honom anskaffa penningar, sålunda förledt honom till stölden; och ade han passat på att utföra densamma då han visste fadern ha mycket penningar inne. Till hvad vi i går om sjelfva tillgripandet berättat kunma vi nu lägga det, att Boman var nog djerf att medan tjenstfolket ännu var uppe och i rörelse ingå i föräldrarnes bostad och stjäla peuningarne. Silfvermyntet hade ban tömt uti en medhafd väska och derefter kastat blecklådan och pycklarne i sjön. Vid 2-tiden på natten hade han återkommit i Carlssons hem, och för henne sagt det han bekommit penningar, men tillika uppgifvit att ham under tysthetsed fått dem utaf nägra vänner på Söder. Sedermera, då stölden omtalades i tidningarne, medgaf han för Carlsson att penningarne voro de stulna, men sade då att icke han sjelf, utan en annan begått sjelfva tillgreppet. Carlsson förnekar sin vetskap om brottet, och vill påstå att hon trott och tror Bomans första uppgift till henne om åtkomsten af penningarne. Uti Carlssons bostad anträffades 8500 rår, hos henne sjelf 100 rår och hos Boman 30 rdr. Hans utgifter af den tillgripna summan bestiga sig till 620 rår, deribland 70 å 80 rdr till ridlektioner för honom och fästmön; hennes till 1210 rdr utaf. de 2000 rdr, som hon straxt fick af Boman till sin egen disposition. För det ännu felande i beloppet ha Boman och Carlsson ej kunnat redogöra. Boman är född 1845 och Carlsson 1838; den senare uti Sura församling af Westmanlands län. För två år sedan hitkom hon ifrån Westerås och för ungefär ett år tillbaka, vid hvilken tid bon ätven blef bekant med Boman, uppsatte hon sin tapissoribndet; Under senare månaderna har deras ekantskap gått ända derhän att Boman nästan ständigt haft sitt tillhåll hos henne. — Eldsvåda. Sistl fredags afton, omkring kL half 10, yppade sig eldsvåda uti viktualiehandlanden Grundqvists bodlokal i huset n:r 4 vid Holländargatan på Norr. Elden, som började inne på det bredvid saluboden belägna kontoret samt kolade väggar och tak derstädes och förstörde bland annat nägra af hr Grundqvists handelsböcker, har, efter hvad det vid polisförhöret i dag om saken inhemtades, antagligen uppkommit från en öfver pulpeten sittande rörlig gasarm, hvars låga kommit för nära hyllan hvarpå böckerna hade sik plats. Efter en stunds förlopp släcktes elden, utan att brandsignaler behöfde gifvas. Hr Grundvist, som har sin lösegendom och sitt varulager örsäkrade i Stockholms stads brandstodsbolag, fick en stor del af lagret skadadt genom vattendränkning vid släckningen. NRO