Aftonbladet – 17 november 1868, sida 2

— Svenska artister i utlandet. Vår landsman hr Aug. Jernberg har vid konstutställningen i höst i k. akademien i Berlin exponerat tvenne taflor, med anledning hvaraf Berliner Fremdenund Anzeigeblatt yttrar följande: August Jernbergs utställda begge tafior lemna ett talande bevis derom, hur denne konstnär, liksom andra af Disseldorf-skolan, rastlöst sträfvar att genom snillrikt afrundade kompositioner, genom scener, dem han griper ur lefvande lifvet, och genom gestalter fulla af sanning genomföra den fullständiga emancipationen af genremåleriet såsom sjelfständig konst. Stor klarhet och enkelhet i kompositionen visar hans tafla: Den första skolgången,, Hållningen hos den lilla naiva skolaspiranten är ytterst rolig och i den mästerligt behandlade fysionomien äro de olikartade känslor, sådava som hos den lille vid ett så vigtigt tillfälle drifva sitt spel, fullt harmoniskt sammansmälta och bringade till ett anslående karakteristiskt uttryck. Modren, som slätar ut pojkens hår, mormodren, som småleende sitter och ser på, den yngre lille brodren, som ännu är i besittning af den ädla friheten, och fadren med den yngsta plantan på knäet, uppmanande till lydnad och flit — alla dessa figurer taga liflig del i handlingen och fullständiga denna familjscen samt gör den till en afslutad familjtafla. Samma finess i kompositionen visar Jernbergs Målare på studieresa. Den framställda artisten är sysselsatt med att upptaga den originella figuren af en bonde. ing dessa begge figurer stå grupperade, nyfiket tittande, några af stugans folk; typer och klädsel liksom stugrummets inre visa att målaren tagit det schwabiska elementet till ämne för sin studie.o Hr Leonard Labatt uppträdde den 4 November på Hoftheatern i Dresden som Fra Diavolo, hans tredje debutroll. Ur ett par Dresden-tidningar meddela vi här omdömen om hr Labatts uppträdanda i nämnde opera. Konstitutionelle Ztg yttrar: I denna roll visade hr Labatt att han förmådde åstadkomma något mera än i operor af stora stilen. Den behagliga apparitionen understöddes af ett särdeles godt, genomtänkt spel i förening med lif och elegans. Hr Labatts röst, som här ej tvangs till ansträngning, förmådde nu göra sina företräden timbre och varm känsla, riktigt gällande Också var hans föredrag i den stora scener i tredje akten högst lofvärdt, liksom han äfven sjöng barcarolen i andra akten särdeles lyckligt. I koloraturer af hastigare temp lemnar dock hr L. åtskilligt att önska hvad tonsäkerhet och tydlighet beträffar, likson han också bör beflita sig om att aflägsna det något tjocka gomljudet vid vokalerna sa och 0. : Dresdener-Kurier yttrar om sångaren: Fra Diavolos parti var anförtrodt åt hr Labatt, som sjöng det för första gången afven utan att taga denna omständighet : betraktande måste man känna sig tillfredsställd med den sträfsamme konstnärens prestation. Han bjöd i såväl sång och spe som tal på mycket som gjorde oss glädje och äfven de för framställningen af den elegante röfvarechefen nödiga egenskaperna egde han en vinnande personlighet och ett ledigt sätt att föra sig.