Aftonbladet – 17 november 1868, sida 2

DORA). Roman i två delar af JULIA EAVANAGEH, Öfoersättning från engelskan af O, J. Backman. Men när sedan tårarne kommo och skaffade henne lindring — när hon erinrade sig huru uppriktiga hans försäkringar om ömhet och tillgifvenhet hade varit, återvände hopft och med hoppet den glada, menskliga ängtan efter en lycka, som dock alltid var en möjlighet. Ty äfven hon visste att det fanns en sällsam själsfrändskap dem emellan. De hade samnia smak, samma tycken, samma förhoppningar och samma önskningar. De skilde sigifrån hvarandra endast uti sådant, der en sådan skilnad var behaglig och af denna anledning var det utan tvifvel som den enas sällskap ständigt hade varit angenämt för den andra, Även Dora kunde tänka sig ett ådant lif, som fantasien hade förespeglat mr Templemore. Vi skola läsa och studera tillsammansn, tänkte hon, och jag skall bli hans amanuens och hjelpa honom, och han skall undervisa mig. Ack, om han endast kunde glömma mrs Logan, så skulle vi bli så lyckliga, så lyckligalo FER Men detta olyckliga om förde molnet tillbaka; detta strålande lif i kärlek och andlig njutning försvann i ett bedröfligt mörker, ) Be A. B 173, 174. 176. 178. 180, 131, 184. 185 187, 121-198, 196—198, 213—216, 219, 221, 224, 225, 229, 230, 203, 434, 236, 289, 240, 244—247, 202, 204 och 251—267.