Aftonbladet – 17 november 1868, sida 2

NIONDE KAPITLET. En dröm, i hvilken mrs Courtenay tyckte sig se Dora få ett par diamantörhängen ai sin ömma make, stördes temligen tvärt a! Dora sjelf den följande morgonen. Mrs Courtenay satte sig upp och stirrade på sin dotter, som stod klädd bredvid sängen och med hatten på sig. Men i all verlden hur dags är det då, efter som du redan är färåig att gå ut? frågade hon. Jag tänker inte gå ut — jag har varit ute och nyss kommit hemp, sade Dora, som såg helt dyster och blek ut. Mamma, jag har en hel hop att säga dig — vill du höra mig? aJa visst, svarade mrs Courtenay, hvars tankar uteslutande voro upptagna af hennes utstyrsel, iu har naturligtvis en helhop att se om — jag kunde knappast sofva för blotta tanken derpå — men det är en utmärkt butik vid rue Imperial, och — Du missförstår mig,, afbröt henne Dora med ett högst sorgset uttryss hvad jag har att säga dig, är att jag inte kan bli mr Templemores hustru. Men, mitt söta barn, du harju lofvat det!n ropade mrs Courtenay. Ja, och brytandet af detta löfte, som kostat mig en sömnlös natt, skall inte kosta honom en enda sömnlös timmex, svarade Dora sorgset. Mamma, mr Templemore gifter sig med mig af hederskänsla, och jag hvarken kan eller vill gifta mig med honom på sådana vilkor. Jag:sade ja i går afton derföre att jag var från mina sinnen; och jag förmodar att jag skulle säga jax ännu en ång, om han vors enträgen. Derföre måste Jag bort hörifrån. Jag bar varit ute på morgonen och skaffat mig alla nödvändiga upp