Aftonbladet – 16 november 1868, sida 3

först fört honom till Dora Courtenay. Har var nu ensam i detta rum der han hade tillbrag så mången lycklig stund tillsammans med henne och Eva. Hvarje ting, som han såg framför sig, erinrade honom om långa timmar, som hade förefallit honom så korta, ty de hade varit så rika på njutning, Huru erinrade han sig icke dessa aftnar, då Evsg hade klädt af och på sin docka, medan har satt och språkade och resonnerade eller disputerade med Evas guvernant! Hvilket ljust och klart förstånd hon hade, och huru vä förstod hon icke att lyssna! Planer, hvilkt han aldrig hade kommit att tänka på, on den barnsliga Florence hade blifvit hans hustru, trängde sig in i hans bjerna. Mi Templemore var en alltför stor älskare a NE päre oa studier för att dervid behöfvs något sällskap; men den njutning de skänkte skulle bli ännu större då han finge en sådar studiekamrat som Dora. Ja, det skulle verkligen bli herrligt att segla nedåt lifvets strön med denna lifliga reskamrat och under resar känna att de icke i något voro främmande för hvarandra. dngen olycklig skranka, ingen grym olikhet i själsgåfvor, tro, karakter eller åsigter behöfde träda emellan dessa två. Mr Templemore kände Dora alltför väl för att icke äfven veta detta, och måhända hade detta medvetande gjort pligten lätt och fri från alla uppoffringar. Han frågade icke sig sjelfhvad han skulle ha gjort, om Dora ickt hade varit hvad hon var, och vi vilja icke svara, för honom. Det som var rätt derföre att han kände att denna flicka utan tvifve kunde bli kött af hans kött och bjerta al! hans hjerta, skulle ha varit orätt, om det icke hade stått i hans makt att upptaga henne till en sådan gemenskap i sitt lif, Men det fanns icke något sådant hinder emellan dem, Alla hans framtidssyner visade honom