Aftonbladet – 16 november 1868, sida 3

det, — tv ser du, jag har ännu inte läst denna del af historien. Eva såg mycket allvarlig och tankfull ut; det såg ut som om hon studerat på det hemlighetsfulla slutet; men i verkligheten var hon endast sömnig. Om en stund började hon att klippa med ögonlocken, derefter slöto sig dessa, hecnes hufvud sjönk tungt ned på hennes fars axel, och en sakta litea fnysning förkunnade hennes ankomst till ett föland, som mycket besökes af unga damer vid hennes ålder. Mr Templemore ringde på Fanny, och då flickan bar bort barnet tänkte han: Ja, hon blir nog en god mor åt mitt barn! Men om mr Templemore riktigt hade tagit sitt hjerta i förhör, skulle han ha kommit till insigt deraf att han i detta ögonblick just icke särdeles mycket frågade efter Doras godhet. För honom hade hon redan blifvit en af dessa skönlockiga sirener, hvilka lockade de Ga sjömännen på de blåa hafven och hvilka de följde utan att fråga hvarthän; så ljuft var det att gå i förderfvet i deras bpår, Hvad kom åt mig att jag inte såg det förr än i qväll, tänkte han. Sjelfva barnet såg det; men jag såg det inte; Hon är verkligen en skönhet — och hennes skönhet är af detta förfinade slag som trotsar all analys, men som tjusar mera än någon annan. Jag måste likväl göra mig sjelf den rättvisan; att jag inte tänkte på detta, då jag gick åstad för att be henne bli min maka. Ja, huru obetänkt denna händelse i Rix chard Templemores lefnadsdrama än månde vara, fanns det dock denna räddande omständighet dervid, som han i sina mörkaste timmar erinrade sig med rättvis och manlig stolthet. Pligt och heder, icke hjertats trolöshet eller en stark lidelses tjuskraft hade