Aftonbladet – 16 november 1868, sida 3

äggen, och de förvandlas till guld och ädelstenar, som du vet. Nå ja, de torde äfven nu förvandlas till guld och ädla stenar, svarade mr Templemore, leende, Så till vida har du rätt, vä. Och huru såg hon ut — prinsessan, menar jag, frågade Eva nyfiket. Som en solstråle, om du så vill — eller som, din kusin Dora.x År hon så vacker som kusin Dora? Ja, precis lika vacker. Nå, än prinsen då?, Prinsen? — ja om honom är just inte mycket att säga, utom att han kommer och hemtar prinsessan, och att båda fara bort i en vacker vagn — bra lika en jan n— och så lefva de någonstädes ständigt lyckliga och nöjda. .År det hela fösagan, frågade Eva och såg helt besviken ut i sin väntan. Se så, nu skämde. du bort det för mig, min kära Eva. Jag hade ämnat visa dig huru förtviflad den gamla fben var och huru den vackra prinsessan kom och hjelpte henne, och huru tacksam föen kände sig, och huru hon visade sin tacksamhet genom att hopa alla slags bekymmer på den stackars prinsessan, tilldess hon hade AN henne till det yttersta; men då kallade hon på prinsen; som hela tiden hade hållit sig gömd och så bad hon honom att befria prinsessan och fa henne lycklig och derefter förvandlades on till en molnsky och var borta. Och befriade han henne? frågade Eva i deltagande ton. Ja, jag tror det — jag hoppas det! Ji hoppas äfven att han gjorde a så god och älskvärd prinsessa så lycklig som hon förtjenade att bli; men jag är inte säker på