Aftonbladet – 16 november 1868, sida 2

ej-rätt, och utan att riktigt veta hvad hon sade, svarade hon: Ja, längre fram — som ni säger — mp! först längre fram. Dyra miss Courtenay, sade han i enträgen tony det måste bli nu. Vi måste gifta oss genast. Vi kunna inte dröja. Nuly upprepade hon bestört. Nu, mr Templemore ? Ja, just nu! upprepade äfven han. Nu — nu, då heder, ädelmod och allt annat förmå er dertill! Och om ni sedan ångrar er, mr Templemore — om ni ångrar er, hurudant skall då vårt öde bli? Men jag kan inte komma att ångra det, svarade han en smula förtrytsamt. Niförorättar mig, miss Courtenay, genom att öfverlemna er åt en dylik tanke. Hon svarade icke, och han återtog nuien mera mild ton: : Tro mig, jag vet hvad jag gör. Jag väljer en ädel och intagande qvinna för att ledsaga mig genom lifvet. Hvilken mennviska skulle jag väl vara, om jag komme att ångra en handling, som endast kan skänka mig den största lycka. Utan tvifvel, tillade han med: ett beundrande leende, har ni förr än i dag: gjort den erfarenhet, att ni har makt att be-): segra och tjusa? tackars Doral Hon kunde icke motstål detta ömma, smickrande språk. En djup,: varm rodnad smög sig öfver hennes ansigtelj och gjorde henne :för ett ögonblick verkligtörtjusande. Mr Templemore såg att han hade segrat; men han ville höra det af hen1e8 egen mun. Säg mig att ni samtycker! bad han. Dessa ord förde Dora tillbaka till denna norgon i Nötre-Dame och hennes dröm 2-FOT uckjI ch allt hvad som sedandess hade gu. git äär don restg sig NY det var som om en