Aftonbladet – 16 november 1868, sida 2

vänta att ni på en dag skall kunna gömaa de bittra stunder, som föregått detta hastiga och sorgliga frieri. För närvarande skalljag fordra litet eller intet, derföre att jag känner mig så innerligt förvissad och säker om framtiden.n rg hörde honom och kände sig somien öm. Men tänk om denna framtid aldrig skulle komma! invände bon och ng upp sig ur sin domning. Om vi blefve bundna vid hvarandra för hela lifvet och kände att detta band blefve tyngre för hvarje dag! Kan ni föreställa er huru förfärligt detta skulle vara, mr Templemore?, Nej, svarade han med manlig öppenhet; sty jag kan inte föreställa mig huru jag skulle kunna fortfara att vara kall eller likeiltig inför en ung, intagande och älskvärd ustru! Jag tror inte att jag skulle kunna känna så ens för en ful och vanlig. vinna, såframt hon vore god, och huru skulle jag då kunna vara sådan ni säger mot en som är både god och intagande och som, för att sätta kronan på verket, skänker mig ett angenämt och fingslanda säliskap? Dyra miss Courtenay, detta skulle vara alltför onaturligt, och tillåt mig tillägga, att som hos ädla naturer kärlek framkallar genkärlek, så känner äfven jag mig förvissad om att ned tiden vinna er ömhet. Ni bör derföre nte förvåna er öfver att jag är så envis och mträgen i denna sak. Kärlek, frid och lycka synas mig så nära, att jag kan gripa dem ned handen — förneka mig dem icket Han talade nästan som om han redan älkade henne — så öm, så öfvertalande var lans ton. Kunde denna stora lycka, på wilken hon aldrig vågat hoppas, verkligen ! li möjlig att hg Hon kände sig förirrad, om af fruktan eller glädje visste hon