Aftonbladet – 14 november 1868, sida 2

De trenne fruntimren sutto i sitt tysta och stilla rum, mrs Courtenay med hopknäppta händer, mrs Luan med sitt lapptäcke i knäet, och Dora vid det öppna fönstret, utan att företaga sig något;, hon satt och stirrade ut på gafveln af den gamla kyrkan, som reste sig i mörka, tunga linier i skymningen. Det var tyst och stilla öfverallt, endast en lätt vind från floden rörde de gula blommorna uppe på kyrkmuren, och Doras skarpa öra, som blef ännu skarpare genom den feberaktiga spänningen i hennes hjerta, kunde nu höra ljudet af välbekanta steg, som kommo uppför den tysta gatan. Hon ryckte häftigt till, ty hon erinrade sig nu huru ofta hon hade suttit så vid det öppna fönstret, som om hon betraktade aftonhiunlen. medan hon i verkligheten lyssnade efter hans ankomst. Hon eriorade sig det, och i det hon lyfte upp sitt nedböjda, blossande ansigte, vände hon sig om till sin mor och sin tant och sade: Jag träffade mr Templemore i NötreDame i dag på morgonen. Han kommer hit i afton. Jag tror att han önskar tala med mig. Jag hör hans röst dernere,, sade mrs Luan ifrigt,