Aftonbladet – 13 november 1868, sida 2

mrs .Courtenay i klagande ton, och var derför af den godheten, mr Templemore, och kom inte hit vidare. Det gör mig mycket ondt att jag måste vara så oartig efter al den godhet ni visat oss, men jag inser inte huru ni skulle kunna komma hit efter hvad som passerat. Men jag måste tala med miss Courtenay förtfor han enträget. Jag vet att min påflogenhet måste förefalla er grym, men jag har goda skäl dertill, det kan jag försäkra er. Och ni måste försöka öfvertala er dotter jag besvär er att ni måtte göra det! Hans ton och blick voro i hög grad enträgna; mrs Courtenay kunde ej motstö honom. Ja... jag skall försöka, stammade hon steg upp och gick in i Doras rum. Hor fann sin dotter sitta och stirra på dörrer med en förvirrad, andlös blick, som om hennes öde låge bakom dessa gamla ekbräder. Jag vill inte se honpm, hviskade hon och darrade från hufvud till fot, då hon sade det; jag vill inte höra förklaringar och ursäkter. Säg honom att han inte törorättat mig, och att jag inte har någonting att förr låta honom; men jag vill inte se honom... nej, aldrig, aldrig! Men, kära Dora, han ser så sjuk och svag ut. Han har varit illamående, det äl jag säker om; han ber att få tala med dig i fem minuter, bara fem minuter. Och ha han inte förorättat dig, hurn kan du väl då så der neka honom det Ce Jag vill inte se honom... nej, aldrig, aldrig! sade Dora, som om hon upprepat er utantill lärd lexa. Mrs Courtenay nödgade henne förgäfves Dora knäppte ihop sina händer ech sade i förtviflad on; : pJag kan iäte... jag kan inte se honomb