Aftonbladet – 13 november 1868, sida 2

Dora stigit upp och gått in isitt rum. Dörren tillslöts efter henne just i detsamma som mr Templemore öppnade den andra och kom in i rummet, der mrs Courtenay och mrs Luan sutto allena. Hon hörde mig och derföre gick hon sin väg, tänkte han, i det han kastade en snabb blick omkring i rummet. Var så god och sitt ned, mr Templemore, sade mrs Courtenay och såg en smula förlägen ut. bh Hvarföre gick miss Courtenay? frågade an. ! Hon har en så svår hufvudvärk, började mrs Courtenay. Nej, det har hon inte, inföll mrs Luan; men hon ville inte träffa mr Templemore. Och hvarföre skulle hon inte vilja träffa mig, mrs Luan?, Jo, ser ni, mr Templemore,, anmärkte mrs Courtenay, min dotter har blifvit så illa behandlad; och det förmodar jag att ni vet.. Ja, Gud vet bäst hur djupt jag känner det, svarade mr Templemore. Men, mrs Courtenay, jag skulle bra gerna se om ni kunde förmå er dotter att böra mig, endast för ett par ögonblick. Jag skall försöka, sade mrs Luan och gick in till Dora. Mr Templemore satt tyst och väntade på att hon åter skulle komma tillbaka; men då dörren, som hade tillslatits efter henne, åter äppnades och hon kom ensam tillbaka, behöfdes icke mer än henne; mörka ansigte för att berätta hopom att Dora hade nekat att taga emot honom. Hon säger att hon inte kan, sade mrs Luan förtry. samt och satte sig åter ned. De var lätt aft sa att han vår både missnöjd och besviken i sip väntan. : Nej, haturligtvis kan hen inte., anmärkt