Aftonbladet – 11 november 1868, sida 3

AA OT 0 RS OA af denna rätt. Som denna sak utan tvifvel . äfven framdeles blir ett riksdagsämne, hvilket ej kommer att nedläggas förrän Sverge vunnit likställighet i detta fall ined andra civiliserade länder, torde åt denna fråga böra egtias en sorgfälligare undersökning. . Vår litteratur är i detta afseende synnerligt torftig. Den enda skrift af någon betydelse, som utreder detta ämne, är teologie doktor Rudelbachs nyligen öfversatta arbete Om borgerligt äktenskap. Denna skrift är så mycket betydelsefullare, som Rudelbach erkändt är en af de största historiska forskare, särskildt i kyrkorätten, och tillika en strängt ortodox Juthersk teolog, hvilket han i flera teologiska skrifter ådagalagt, särskildt i sin gemensamt med den fika strängt ortodoxe kyrkohistorikern Guericke utgifna teologiska tidskrift. (Efter Rudelbachs död intog Delitzsch hans plats bredvid Guericke.) Men Rudelbachs ifrågavarande skrift är grundligast och mest omfattande i afseende å kristendomens första sekter och det rent teoretiska af frågan; han berör mindre sakens praktiska och speciella genomförande i nyare tidens kulturländer. Som ett supplement till hans förträffliga skrift anse Vi oss derföre böra anföra nägra fakta ur ett yngre lika förtjenstfullt, men vida utförligare verk: Das Recht der Eheschliessung von E. Friedherg, innehållande ej mindre än 827 sidor. Vi skola derur blott i största korthet, för sammanhangets skull, upptaga hvad Rudelbach vidlyftigare utredt, men fuallständigare hvad Rudelbach blott lättare vidrört. Vi indela framställningen i fyra särskilda afdelningar. Den första skildrar äktenskapets afslutande i öfvergången från hedenlomen till kristendomen i medeltiden; den ndra behandlar inverkningen af Tridentinska mötet; den tredje framställer evangeliska kyrkans rätt; den fjerde sysselsätter sig med civila äktenskapet. (Äldre tiden till Tridentinska mötet.) Hos roimarne ansågs juridiskt som äktenskapligt bindande blott kontrahenternas ömsesidiga samtycke (consensus), men Consensusförklaringen såsom äktenskapsafslutningens väsentliga kärna omgafs med en mängd reigiösa bruk. Hos grekerna ingingos äkten-, skapen under presterlig medverkan; dock har ; pj deras exempel haft inflytelse så mycket ; på den senare äktenskapsafslutningsrätten , som fastmer på bröllopsceremonierna. Hos, judarne brukade presten genom bön. välsigna, och helga ingångna äktenskap, men ej be-l; nediktionen, utan hemförandet till den äkta sängen förvandlade könsförbindelsen till äk.enskap. Gamla kristna kyrkan sluter sig i afseende på bröllopshögtidligheterna väsentligt till de romerska bruken; hon förklarar, att den blotta, till och med formlösa consensus grunj; lar äktenskapet; sjelfva, detta förklaras och ingås inför vittnen, oberoende af kyrkan; , pfter brudståten vid hemförandet ta de nyal. makarne gemensamt del i den offentliga församlingsgudstjensten, njuta gemensamt nattvarden och lemna gemensamma afgifter. Det kyrkliga äktenskapsfirandet är ingen akt af äktenskaps ingående, utan af dess helgande, offentliggörande, bekräftande: sjelfva äktenskapet var redan. förut för handen. Nytt äktenskap får ej kyrklig välsignelse, utan att dock dess borgerliga giltighet ifrågasästes.. Medeltidens kyrka hänvisar alltid på denl. presterliga medverkan vid äktenskapet som helsosam, men erkänner dock ända till Tridentinska mötet de hemliga äktenskapens, rättsgiltighet, och under denna beteckning förstås i medeltidens språkbruk ej blott de hemliga, utan ock de utan lysning och öfver hufvud utan presterligt deltagande ingångna äktenskapen. I botordningarne finnas ingenstädes straff för okyrkligt afslutna äktenskap. Romerska kejsarnes lagstiftning modifierade blott föga dessa seder. Enligt gammalgermanisk rätt står hustrun under mannens förmynderskap;-ynglingen kan af flickans far blott genom godtgörelse vinna de med sådant förmynderskap förenade fördelar: han köper hustrun; med detta köp af förmyndarerätten, som de mildrade sederna blott bibehållit såsom symboliskt, är äktenskapet afslutet; till dess rättsliga fullföljande hörer bilägret. De äktenskapet förberedande förhandlingarne föras af en förespråkande orator, sjelfva äktenskapsafslutningen sker offentligt; afsigten med de många kyrkomötesbesluten, som förbjuda lekmän att sammanföra folk till äktenskap, är att utdöma förespråkareinstitutionen och låta presterna inträda i dessas ställe. Kyrkliga vigseln införes blott småningom i de särskilda länderna. Först får presten blott uppgiften att välsigna det redan afslutna, utan honom juridiskt. bindande äktenskapet; senare ingriper han mer i äktenskapsafslutningens akt, ja han blir denna handlings ledare; men ehuru kyrkan med största sorgfällighet lämpar sig efter de bestående sederna, tar i sin vård ceremonierna med ringvexlingen, den gemensamma drycken, penningframlemningen, kyssen, ehuru Kon finner sig beredd till den äkta sängens välsignande, så förmådde hon dock först i 14:deoch 15:de seklen tränga fram mot de hemliga äktenskapens talrikhet och tillkämpa allmän seger för den kyrkliga vigseln. Men hon vinner den. Presten tar in den fordne förespråkarens ställe:, liksom denne efterfrågar han brudparets samtycke, liksom denne öfverlemnar han hustrun åt mannen, ordnar han hemgiften. Så hade då brudparets consens beständigt förblifvit det väsentliga, deri kom folkmeningen öfverens med kyrkans fordringar; men presten hade småningom utträngt förra tiders förespråkare och trädt i hans ställe, kyrkans medverkan vid äktenskapsafslutning befordrades steg för steg, om ock äktenskapets giltighet icke betingades deraf. rr ————— BANMHARE. Pen 1 dennes meddelades riksdagen underrättelse att som det var bestämdt i art. VI i konventionen af den 24 Okt. 1867 mellan H. M:t konungen af Danmark och Förenta Staterna i Amerika rörande försäljI ningen af de danska vestindiska öarne, att I de resp. ratifikationerna skulle utbytas inom loppet af 4 månader, från ofvannämnda dag Oh MM I mn AA Tahatarna ha förhindrat