Aftonbladet – 11 november 1868, sida 2

det inte vore för att stackars Eva gråter sina ögon förstörda och Fido gnäller så förskräckligt, skulle jag verkligen säga att det är bäst som det är; ty efter som detta var allt hvad mrs Logan önskade — Mrs Logan är ännu inte herrskarinna i detta hus, inföll mr Templemore förbittrad. Hon kan möjligen ha lyckats att drifva miss Courtenay ut ur det genom den mörka skymf den ena qvinnan kan tillfoga den andra, men der slutar också hennes triumf, miss Moore ! Jag är ötvertygad att hon är ledsen — mycket ledsen, sade miss Moore temligen nedslagen. Ar hon det? Nå ja, må hon då bevisa det, må hon be om ursäkt och taga sina ord tillbaka; men hon gör säkerligen ingendera delen. Då hon kom till detta hus i natt — och hvad var det som förde henne hit? --kom hon i det fasta beslut att störta miss Courtenay. Huru kom bon in? Hvem släppte in henne? Förmodligen pågon tjenare, som hon hade mutat. Må så vara, jag föraktar medlen och handlingen lika högt. Jag försökte leta ut det, sade miss Moore lugnt; men hon undvek det ständigt. Hon tycktes frukta för att berätta det för mig. Hon fruktade inte, men hon skämdes, svarade mr Templemore med ett strängt leende; och det hade hon också allt skäl till att göra. Ett sådant beteende som hennes är tillräckligt för att skilja oss åt. Lemnade inte miss Courtenay någon helsning till mig? Det ligger ett bref i arbetsrummet. Men mrs Logan är verkligen att beklaga, mr Templemore.Jag är säker om att hon är alldeles förtyiflad. Mr Templemore teg ett ögonblick. Hans kärlek var kall och död; men han skulle ha gift sig med Florence om tre veckor och