Aftonbladet – 11 november 1868, sida 2

— Dramatiska teatern uppförde i går en komedi i 5 akter af hr Hedberg, Så kal!ad ungdom. Styckets idö är att gissla smågammalheten och den förståndskalla beräkningen hos en del af vårt yngre slägte, och den skulle säkerligen, rätt behandlad, kunna bli af högre dramatiskt värde. Men iutarbetningen synes oss det nya stycket något svagt, genom en öfverdrift, som ställvis är till och med vidrig, och en brist på ideal hållning, som ej kan öfverskylas af visserligen välmenta deklamationerBom friskhet, lif, natur 0. sS.V., sådana de borde finnas hos ungdomen. Isynnerhet upplösningen, eller rättare slutet, är särdeles otillfredsställande, emedan handlingen afklippes, ej fullbordas. Föröfrigt lider denna af en långsam utveckling, som genom saknaden af rikare detaljer ger den, åtminstone i första hälften, en viss torftighet. Spelet, så i flera hänseenden utmärkt det var, förmådde ej öfverskyla ofvanberörda fel; och det oaktadt blefvo i går ej mindre än fyra af de medspelande inropade: ett i sanning öfvertygande bevis på deras förmåga att, trots ogynnsamma omständigheter, vinna publikens uppmärksamhet. Huset var utsåldt och författaren blef efter representationens slut inropad. — Vi skola med första utförligare motivera vårt omdöme både hvad stycket och dess utförande beträffar.