Aftonbladet – 10 november 1868, sida 3

sjuk? Kanske var det du som var sjuk, Dora? tillade mrs Logan, förbittrad öfver Doras kalla och stolta min. Efter som ni endast kommit hit för att skymfa mig, så skall jag aflägsna mig, sade Dora lugnt och lemnade dermed rummet. Mrs Luan, som hittills hade tegat, gick nu fram till mrs Logan, fattade henne om båda handlederna och betraktade henne med af vrede gnistrande ögon. Huru vågar ni tala så att tjenarne höra er? Huru vågar ni det? frågade hon, öppnade dörren och drog henne med skonlöst våld ut i förstugan. Florence, som blef alldeles förlamad af skräck, kunde hvarken skrika eller tala. Huru vågar ni tala så att tjenarne höra er? frågade mrs Luan, Ljuset i förstugan belyste bennes vredgade ansigte. Florence tillslöt ögonen för atticke se det. Låt mig gå! stammade hon. Ni gör mig illa — låt mig gå! Gör er illa! sade mrs Luan och såg helt vild och upphetsad tt. Vågade ni säga att jag gör er illa? — Än sedan då? Mrs Logan öppnade sina ögon, men tillslöt dem åter för att icke se detta förbittrade ansigte. Släpp mig! sade hon. Släpp mig! Jag skall säga er en sak,, började mrs Luanp, i det hon tog ett ännu fastare tag i sitt offer — jag, vet hvad ni menar; men om ni vågar säga det, så dödar jag er! Jag gör det — jag gör det! upprepade hon. Men plötsligt släppte hon sitt grepp. Mrs an säg upp, hon var fri, och mrs Iuan ifrån henne, gnolande på en Moores. uppträdaude i andra tugan hade åstadkommit detta under. Mrs Logan sprang fram och tryckte sig intill henne.