Aftonbladet – 10 november 1868, sida 3

det alltsammans för honom; men säg det för mig och lofva mig att du aldrig mera äterser mr Templemoöore. Ack, Dora, jag är olycklig och jag vill åter bli lycklig! Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro — Detta är en hög lära, men svår att verkställa. Dora kunde icke förlåta denna tanklösa, ytliga varelse, som under sin vandring geriom lifvet tog all dess sötma och lemnade andra all dess bitterhet — henne, som, sedan hon gjort sitt till för att krossa hennes brors hjerta och sedan hon -gjort allt för att beröfva henne sitt goda namn, nu bad sitt offer om att hjelpa henne att åter bli lycklig! Uch hvad var väl mrs Logans lycka för Dora Courtenay? Måste hon icke lemna mr Templemores hus såsom en utfattig och, ehuru on hade förnekat det, vanhedrad flicka? Och det var denna qvinna som hade gjort detta — mr Templemores blifvande hustru — som uu vågade åberopa sin lycka såsom något som skulle beveka Dora Courtenay! Hon steg opp och betraktade henne med stum förtrytelse. Säga er! sade hon slutligen. Hvad är det jag skall säga er? — Att jag inte är en dålig vare,se, att jag inte är en skamlös qvinna? År det detta, som ni vill att jag skall säga er? Har ni då glömt det förflutoa? Har ni glömt Paul Courtenay? Och är bans syster framför alla andra den qvinna som ni vågar behandla på detta sätt? Om jag genom ett ord till er kunde rättfärdiga mig i hela verldens ögon, skulle detta ord I kan se skyldig er svar; jag är det inte och vill inte ge er något. . . Det är således inte sannt att Eva var