Aftonbladet – 10 november 1868, sida 2

Mrs Logan skrattade ironiskt: Ni måste verkligen anse mig vara bra enfaldig, sade hon; pickande åt mr Templemore, om; ni tror att jag ämnar finna migi någonting sådant. Nej, mr Templemore, miss Courtenay måste lemna ert hus i morgon — i morgon, hör ni det! Annars hår ni nu sett mig för sista gången. an betraktade henne, tveksam om han hade hört rätt; på en gång förvånad och uppbragt. Huru lågt måste ni inte tänka om mig! sede han med djupt förakt. Sannerligen, äfven om jag vore så brottslig som ni tror mig vara, skulle jag likväl inte kunna handla så utan att kränka min ära — jag skulle inte kunna drifva ut ur mitt hus den flicka jag vanhedrat, utan att lägga ett nytt brott till det första. Oskyldig eller brottslig, skall miss Courtenay i alla händelser komma att stanna qvar på Les Roches.n Ni erkänner således rent ut att ni föredrar henne framför mig! utbrast Florence. Ni erkänner det ! Jag föredrar rättvisa och heder framför er, liksom jag skulle föredraga dem framför mitt eget lif,, svarade han häftigt. Men Florencea, tillade hav med mera lugn, låt oss nu lemna detta. Tro mig en gång för alla, då jag säger er, att jag inte hyser någon annan känsla för miss Courtenay än aktning och vänskap. Tro mig en gång för alla, när jag säger er, att hon är en stolt och ärbar flicka, som aldrig skulle kunna göra sig skyldig, jag vill inte säga still något orätt, men till det lättsinne och den dårskap, som ni så obefogadt lägger henne till last. Mrs Logan kände sig en smula slagen. Men svaga och ytliga karakterer kunna aldrig fatta en hög och stor tanke, under hvilken form den än må visa sig för dem. Begär icke af