Aftonbladet – 10 november 1868, sida 2

En korrespondent från Petersburg till N. D. A. redogör för de utmärkelser som velerfarits chefen och besättningen å den förolyckade ryska fregatten Alexander Newsky och meddelar derefter följande, som är af specielt intresse för svenska läsare: Alla vid olyckstillfället närvarande hafva nu således fått allt hvad som kunnat vinnas för en storartad bedrift. Återstår endast att chefen, : som sannolikt kan rättfärdiga sitt hanvdlingssätt, blir befordrad till vice amiral. För den stora, oinvigda allmänheten är och blir likväl detta en outredd, besynnerlig gåta. För ett land af andra rangen skulle en förlust som denna något betyda, här deremot märkes den föga. Dag efter dag växer den redan stora pansarflotta, som Ryssland under det senaste qvinqvenniet skapat sig. Medan på ett håll kölar sträckas, invigas på ett annat håll mångtornade jernvidunder åt flottans tjenst. Samtidigt med den ofvannämda katastrofen utskötos tvenne sådana jättar — Amiralerna Spiridoff och Tchitschagoff. Att sådana tillfällen ej skulle aflöpa utan längre tal, hållna åf. befälfafvande amiralen, faller ju af sig sjelf, i on tid då de ryske ministrarne använda siua sommarferier för att genomresa det inre Ryssland och vid lukulliska middagar i de betydligare städerna i vältaliga speeches uttala sina afoch åsigterX otaliga varianter. Vi kunna ej neka oss nöjet ytt meddela ett af de tal, som helsade Amiral Tchitschagoff, såväl såsom ett prof på sådana i allmänhet, som isynnerhet emedan det torde intressera den svenska allmänheten att se, huru man här bedömer ett icke ovigtigt moment i dess egen historia. Se här en profbit: Till venster om ingången till Newsky-klostrets kyrkogård står en grafsten bärande följande inskrift: Tredubbelt stark mot honom svensken ryckte an Han erfor det och sade: Gud är mitt beskydd, De aldrig oss uppsluka skola, Fillbakaslog, tog fångar, seger vann. Och derunder underskriftenKatarina II. Tillåt mig att påminna om vid hvilket tillfälle kejsarinnan skref dessa fyra verser. i måste i minnet återgå till den ärofulla tid i Ryselands historia, som betecknas af Otschakoffs belägring och Krims underkufvande. I Augusti 1788 förklarar oss Turkiet krig. Alla Rysslands krigskrafter koncentreras i södern. Rumanzoff framrycker med ukrainska armen mot Dnjestern och Moldau. Potemkin med jekaterinoslayvska armen belägrar Otschakoff. Suvaroff befinner sig i Kinburn, Samtidigt förklarar oss den svenske konungen Gustaf III, som kejsarinnan senare i en af sina komedier framställt såsom den sorglustige bjelten Kossemetowitsch, uppeggad af Preussen och England,.helt oförmodadt krig. Petersburg var fullkomligt försvarslöst. Man värfvar nägra regementen af kyrkotjenare, handelsbetjenter och akejer, oci storfursten Paul begifver sig sjelf till trupperna i Finland. Ställningen var i högsta grad farlig, men molnet gick förbi. Det svenska aristokratiska partiets sammansvärjning, bekant under namnet Anjala-förbundet, tvingar Gustaf III att återföra sina trupper till Stockholm. Efter att hjeltemodigt bafva stillat upproret hemma, öfverger ej Gustaf III sina afsigter mot Ryssland, och