Aftonbladet – 10 november 1868, sida 2

dem stark kärlek, högsinthet eller ren enkel tillit. Förgäfves hade Florence känt Dora allt ifrån hennes första ungdom och mr Temlemore under det sista året — hennes mått för att bedöma dem var hon sjelf, och detta var hvarken strängt eller högt. Om hon hade varit en fattig flicka, skulle hon ganska väl kunnat kokettera med en rik mani förhoppning om att kunna sticka uten annan qvinna eller blott och bart för att tillfredsställa -sin fåfänga; och om hon hade varit en rik qvinna, skulle hon lika litet ha dragit i betänkande att offra en fattig flicka åt sitt nöje, som hon såsom Florence Gale hade dragit i betänkande att offra Dora Courtenays bror för sina egoistiska intressen. Själsadel och sanning funnos icke hos henne, och hon kunde icke heller fatta dem hos andra. Hvad hade miss Courtenay nere i skolrummet att göra? frågade hon misstroget. Jag ropade på henne. Och hvad förde er dit, mr Templemore? Jag gick dit derföre att jag trodde att Eva var sjuka, svarade han allvarligt. Och huru kunde ni komma på den tanken att Eva var sjuk? Jag förmodar att hon skickade efter er. Mr Templemores mörka ögon blixtrade. Mrs Logan, sade han, jag frågar inte huru och hvarföre ni kom till Les Roches denna qväll. Jag förmodar att jag har trolösa tjenare som spionera på mitt enskilda lif och låta förleda sig att bryta mot sin pligt. Allt detta är frågor som jag föraktar att ställa på er; men hvad jag frågar er är, vill ni hysa förtroende till mig? Nej, ute om miss Courtenay stannar, mr Templemore. Han såg bedröfvad och djupt rörd ut. Jag hade aldrig trott, Florence, att ni var grym och obarmhertig; ni är en qvinna och