Aftonbladet – 9 november 1868, sida 2

finna Florence. Men ehuru han kom för att utverka Doras rättfärdigande, kom han dock i en upprörd och förbittrad sinnesstämning. Han kände sig ännu både törvånad och uppbragt öfver mrs Logans skymfliga ioträng i huset. Hvad hade hon väl för rättighet att komma så der öfver honom i hans lifs mest enskilda stunder och lägga en elak betydelse i hans mest oskyldiga bandlingarp n hustru kunde icke tillåta sig mera, oc mången hustru skulle ha varit för stolt för att tillåta sig så mycket. Men då han öppnade dörren till matsalen och såg Florence, bittert gråtande, sitta tillbakalutad i en stol och miss Moore, medlidsamt stå nedlutad öf-ver henne, blef hans mörka ansigte mildare, liksom hans hjerta blef mera vekt stämdt. Hon var orättvis och grym, hon var enfaldig och hjertlös, men hon var ännu den qviona han hade älskat i ett års tid och som om några veckor skulle vara hans brud. Då hön fick se, honom, sprang bon upp oc hennes ögon flammade. Gå tillbaka till miss Courtenayx, sade hon Gå tillbaka dit! Du fortsätter då med dessa skymfliga beskyllningar, utbrast han ivredgad ton. Florence! Florence! tillade han lugnare, gör det intel — tänk på miss Courtenaysi ställ ning och gör det inte. Ni tänker på henne, mr Templemore — ni tänker på henneby Och hvarföre skulle jag inte tänka på henne, frågade han högligen förbittrad; hvarföre skulle jag inte det, mrs Logan? Hvarföre skulle jag inte tänka på ett fruntimmer som bor under mitt tak och står under mitt beskydd, åt hvilket jag anförtrott mitt barn och till hvilken jag står i så stor tacksametsskuld för den omsorg hon visat detta barn? (Forts.)