Aftonbladet – 9 november 1868, sida 2

med bevekande värme. Ni kan inte begära någon upprättelse, som ni inte skall få. Upprättelse! upprepade hon. Det finns ingen sådan. Ack, mr Templemore, att ni kom hit har vållat min undergång. Men han kunde, han ville icke tro det, Hvem skulle väl våga misstänka er? frågade han, blossande af harm, Er — er, miss Courtenay! — Det är omöjligt! Hon svarade icke — hon kunde icke motsäga honom. Det grymma, oväntade slaget hade bedöfvat henne. Hon kände sig svag, svindlande och kraftlös — hufvudet sjönk ned på hennes bröst, armarne föllo slappt ned vid hennes sidor, och hon skulle ha al lit, om icke mrg Luan hade stött henne. Jag kan inte uthärda det! — Jag kan inte! sade hon i förtviflad ton. O, min Gud, har jag väl förtjent detta? Hennes förtviflan rörde mr Templemore ända in i hjertat. Han anförde hvarje skäl han kunde upptänka — allt det deltagande han kände lade han nu öppet i dagen. Men denna gång var han maktlös. Dora icke eps hörde honom. Miss Courtenay, sade han slutligen med en viss. häftighet, jag säger er att mrs Loan måste göra er afbön. Hon har ännu inte lemnat huset, och jag skall genast gå och söka upp henne. Mrs Logan har gått sin väg, sade mrs Luan hastigt och såg nästan en smula föråkräckt up. var an pått sin väg i det här ovädret? — hon som hyser en så dödlig förskräckelse för åska och blixt? Det kan välaldrig vara möjligt! Och i det mr Templemore yttrade dessa ord, såg han upp helt skarpt på mrs Luan. Hon hade talat med en liflighet, som hade öfverraskat honom; men just som han såg