Aftonbladet – 7 november 1868, sida 3

Dora förskräckt. Men Eva gaf icke något svar. Gå ned efter mr Templemore, sade tanten; han är nere i arbetsrummet — gå utför trappan, så kommer du fortare fram, förstår I. Men ehuru Dora icke hade någon aning om den fälla, som hade blifvit utställd för mrs Logan och i hvilken äfven hon skulle falla. ville hon likväl icke göra detta. Att gå så der och ropa på mr Templemore med oro i sin blick, var något som hon i det längsta ville undvika, Men barnet är ju sjukt -— mycket sjukt! sade mrs Luan, och stampade förbittrad i golfvet. Gå — gå genasti Nej, tant, svarade Dora bestämdt; det behöfs inte. Jag inser att det inte har någonting att betyda. Eva var rädd och reds af maran. Hon mår bra nu Du vill således inte gå ned i arbetsrammet och hemta honom ? sade mrs Luan, i det hon åter stampade i golfvet och skakade på hufvudet åt henne. Det är bäst att du gör det — kom ihåg att det är bäst att du gör det. Tant, jag vill inte. Nå, så vill jag göra det. Mrs Luan gick tvärs öfver goltvet; men Dora skyndade henne i förväg, låste dörren och stoppade nyckeln på sig. Mrs Luan betraktade henne med vansinnets raseri i sin blick. Du skall komma att ångra det här, Dora, sade hon; du skall komma att ångra det här! Jag ämnade göra din — men du skall få ångra det Dora gaf icke för ögonblicket akt på h4telsen; men huru mycket fick hon icke sedan anledning att erinra sig den! Tant, sade hon i lugnande ton, hvad