Aftonbladet – 7 november 1868, sida 2

kärs hela vägen till Städsholmarne, allt under det vädret rasade med nästan oförminskad fart. På orsdagen bedarrade vinden något, men sjön fortor att gå hög, dock kom fartyget till Kalmar, er ytterligare 22 oxar intogos, hvarefter fartyget fgick till Ystad, der det åter möttes af en svår torm, men denna gång från SV., som qvarhöll letsamma i hamnen öfver hela söndagen. Månlagsnatten afgick fartyget från Ystad och uppådde lyckligt Travemiände. EfteriLibeck skedd ossning och lastning, skulle resan som i söndags röras derifrån, men för lågt vatten i Traven hinrade afgången till måndagen. Utkommet till sjös, erfölls fartyget åter af en svår SV. storm. Till ljd af regntjocka kunde ej sigte erhållas af Utdippan, men mot aftonen på tisdagen fick man igte af fyren på Ölands södra udde; dock var sjön å hög, stormen så stark och luften så uppfylld af egntjocka, att man icke vågade försöket att gå n i Kalmarsund, utan måste fartyget, som nu nnehade en svår däckslast, hållas mot den höga sjön till klockan half 4 på morgonen, då kursen sattes in i sundet. Efter afgången från Kalmar tilltog åter stormen, som under några timmar varit i aftagande, hvarföre, och då barometern stod lågt, fartyget ankrade vid Vålldö. På natten sprang vinden öfver till vestlig och aftog något i styrka; ankaret lyftades nu och fartyget fortsatte resan samt hitkom oskadadt i förgår afton. Man antager att, utom de goda egenskaper detta fartyg besitter vid svår sjögång och utom den praktiska öfverbyggnad det för ett par år sedan erhöll, hade alla de medhafvande 46 oxarne gått förlorade, emedan det varit omöjligt att i den höga sjön hålla dem fastsurrade på däck, då de deremot nu voro friska och krya vid framkomsten till Läbeck. Nu, såsom flera gånger förut, berömmas Landsorts-lotsarne för mod, rådighet och oförtrutenhet vid bistående af fårtyg som nalkas dess distrikt under svårt väder. — Strandningar å vestra kusten. En korrespondent till Göteborgs-Posten meddelar följande: I onsdags på morgonen observerades af tullbetjeningen från Mollösund att fartygsspillror voro uppkastade på skäret Sällö, beläget norrut. Vid sedermera af den företagna undersökningar å nämnda skär anträffades större delen af en fartygsinredning jemte åtskilliga papper, af hvilka man fick visshet om att det förolyckade fartyget varit reussiska skonerten Marie Louise, förd af kapten . Grimm, stadd på resa från Sunderland till hemorten Stettin med stenkolslast. Ett lik, som ansågs vara kaptenens, hittades senare på förmiddagen, ilanddrifvet på Mollön, af fiskare från Mollösund; kring lifvet var fästad en lifboj och i fickorna funnos åtskilligt preussiskt mynt. Tyvärr tros äfven hela den öfriga besättningen ha omkommit. En annan preussisk skonert, hvars namn ej uppifvits, hade under stormen i tisdags natt kommit I lägervall och ankrat mellan skären vid Måseskär; den blef under rv et af onsdagen inbringad af Käringö-lotsar till lelleviksstrand och saknade då roder, ankare och kettingar. Under onsdagen dref i land nära Gåsö finska skonerten Evelina, kapten Juselius och vid Helleviksstrand fiska skonerten Alexandra, båda barlastade till hemorten Åland. Man hoppades kunna uttaga båda dessa fartyg. Det berättades vidare att ett fartyg i tisdags natt totalt förlorat i närheten af Käringön, men närmare underrättelser härom saknades och afser detta troligen den till Helleviksstrand införds preussiska skonerten, Kapten Höglund, som med ångfartyget Göteborg varit ute på rekognosceting i skärgården, skrifve från Klädesholmen, att inga vinddrifvare inkommi der i trakten. Hafvet var i förgår mycket böljande, hvilket bevisar att stormen då ännu var ård i sjön. — Norrbottens befolkning. I Norrpot tens-Kuriren läses: Att Norrbottens befolkning på det sista århundradet vunnit en alldeles verhörå tillväxt, är något, som vi tilltro oss kunna bevisa Vi hafva påträffat mantalsförteckningar för årer 1723—1726 och i dessa funnit uppgifter, som verk ligen förvånat oss. Anno 1723, eller fem år efte Carl XII;s död, utgjorde hela Luleå-elfdals folk mängd (lapparne dock oberäknade) endast 96! själar, Piteå elfdals (Arvidsjaur och Arjeploug in beräknade) 981, Neder-Calix församlingars 441 Öfver-Calix dito 176, Neder-Torneå (Pajala, Juckas järvi m. fl. finnsocknars inberäknade) 731 samt Råneå och Gellivara socknars 204: Summa föl hela Norrbotten 3598 menniskor. Redan 1726 had denna befolkning stigit till 5188 själar, eller med 43 procent på 3 år, och i våra dagar är den me; än 20 gånger större, än den var för något öfve ett sekel sedan. Vi fråga, huruvida ej en så of.apt lig folkökning talar godt för detta läns fre.mtid Ett land, som kan tåla vid en så hastig öfver svämning af folk, måste anses vara ij tigt a stor utveckling.