Aftonbladet – 6 november 1868, sida 3

Huru skall detta onda kunna utrotas? E: fråga af så genomgripande art som denn; kan icke nöjaktigt besvaras inom det in skränkta området af en tidningsartikel. V tillåta oss derför blott, att i största korthe antyda det sätt, på hvilket vi tänkt os möjligheten deraf. En förändring till förmån för personlighetens rätt, för menniskovärdets erkännande kan icke utgå från yttre lagar eller institutioner, utan måste härflyta från en förändring hos personligheterna sjelfva. Så vigtiga de yttre förhållandena ock måtte vars för folkets allmänna välbefinnande, kräfve en så djupt rotad sjukdom att angripas : sjelfva roten. Ungdomen kan i viss mening kallas mensklighetens rot; genom henne isynnerhet är det menniskoslägtet oupphörligt tillföres näring för sitt andliga lif. Men ungdomen Har icke samma förmåga som träde att ur den omgifvande jordmånen upphemts och med sig assimilera endast de för dess välbefinnande och förkofran tjenliga ämnen Snarare kan motsatsen sägas ega rum: der unga menniskan har en viss benägenhet att med förkärlek tillegna sig det för hennes sanna utbildning skadliga. Det tillkommei uppföstran att så leda hennes håg och -beär, att dessa vända sig till det ädla och öga i lifvet. Ett icke ovärdigt mål idetta hänseende är bland annat inplantande i barnasinnet af personlighetens och menniskovärdets heliga rätt, vilken är i samma grad högre än sociala eller politiska företräden, som gifvaren: menniskovärdet är en gåfva af Gud, borgerliga utmärkelser en ynnest at bräckliga menniskor. Men det är icke nog att teoretiskt inskärpa aktningen, ja vördnaden för menniskan såsom menniska, utan afseende på börd och rikedom, man måste äfven visa sin tro med sina gerningar. Det är nödvändigt, att barnen i hemmen bli vanda att med aktning och vördnad bemöta och med kärlek omfatta tjenarne, hvilka med sin. rikare lifserfarenhet, om de annars äro aktningsvärda menniskor, stå så ofantligt högt öfver äfven de rikaste och förnämaste föräldrars barn. Det är vidare angeläget att så ordna. den allmänna undervisningen, att barn af olika samhällsklasser så mycket som möjligt komma att dela samma fröjder och sorger under skolåren, hvarigenom de lära att känna sig såsom i hufvudsaken lika berättigade lemmar af samma kropp, och hvarigenom äfven skulle utrotas så många fördomar de olika samhällsklasserna emellan, byälka till det mesta härflyta af obekantskap. Om på ofvan kortligen antydda eller på annat sätt personlighetsprincipen vunne erkännvande, då skulle med detsamma de förändringar inom det medborgerliga lifvet uppnås, hvilka nu äro föremål för isynnerhet de lägre klassernas diktan och traktan; då skulle tillbörlig inflytelse på kommunens angelägenheter medgifvas en mängd nu uteslutna medborgare; då skulle ingen öfver sig sjelf rådande person utestängas från deltagande i valet af sina andliga ledare; då skulle inga af stat och kyrka i förtid uppställda hinder göra det för vissa medborgare omöjligt att ingå lagligen erkända äktenskap; då skulle statens förmynderskap inskränkas inom tillbörliga gränser; då skulle ändtligen den genom grundlagen alla medborgare tillerkända samvetsfriheten bli en sanning; — och då skulle äfven ganska många af dem, som nu utvandra, stanna hemma. Erkännas måste visserligen, att stora skaror af utvandrare lockas genom de mer eller mindre osanna löften om guld och gröna skogar, som med alltför frikostiga händer och alltför lättfärdiga sinnen strös ut och spridas .med himmelens alla vindar; men är et väl möjligt att jordmånen skulle visa sig så tacksam, om den icke vore beredd genom ett på verkliga orättvisor grundadt missnöje. Må vi hvar i sin stad lägga handen på hjerat, och vi skola icke Janna förneka, att örhållandet är sådant. Om det nu också ir omöjligt att pra: något för våra redan migrerade landsmän, hvilka vi tyvärr blott ultför ofta ega anledning beklaga, så må vi lå åtminstone tillse, att befogade anledninsar till missnöje hädanefter icke måtte förvittra vistelsen i det för alla så kära fosterandet.