hon nästan hela glaset, och sedan detta var gjort sprang hon i brottslig glädje tillbaka till sitt eget rum. Nu har jag gjort det!s sade hon till Fanny. Nu har jag gjort det! Gjort; hvad för slag? frågade naturligt. vis Fanny. Men Eva lät deraf icke förmå si att berätta det — hon hörde miss Coartenay ione ) ev i rummet bredvid och förb).ef tyst. Dora satt vid det Öppna fönstret och väntade på det dväder som Florence hade förutsagt omtligen kom det. Det var icke synnerligt våldsamt; men då och då fyllde en blixt gården der nere och belyste för ett ögonblick den lilla fontänen; derefter följde ett aflägset mullrande och en sakta prasslande regnskur. När det der ovädret är förbi, så blir det lugnt, tänkte Dora, Jag undrar hvarför det inte förhåller sig på samma sätt med oss. Hvarför skola vi ständigt lefva i oro och plåga? Hon fick icke tid att fortsätta dessa tankar; dörren till hennes rum öppnades och mrs Luan trädde in. , Dora betraktade henne med en viss öfverraskning. Hennes tant brukade aldrig komma in i hennes rum. Jag känner det här ovädretv, sade hon, i det hon satte sig ned, och det var tydligt att hon hade för afsigt att bli sittande en stund. Jag känner det så förskräckligt i mitt hufvud.a Och medan hon talade ryckte hon af sig mössan och kastade den på Doras bord. Värker ert hufvud, tant ? Nej, det värker inte; jag kan inte förklara ur det känna ) ock on såg också verkli It upprörd oc förvirrad ut, Forte)