upp till Evas rum: Hon fann Fanny hos barnet, sysselsatt med. att kläda af det. Nå, Eva, sade hon, vill du nu se snäckdosan? Jag ämnar just nu taga fram den., Ack ix gör det! ropade Eva, i det hon slet sig lös från Fanny: Visa mig den, mrs Luan! ; Efter denna snäckdosa hade Eva längtat i många dagar, på ett så lockande sätt hade mrs Luan beskrifvit den, och så oupphörligt hade hon sagt nej till alla hennes längtansfulla böner. Vänta litet, Fanny, vänta! ropade hon. Jag skall strax komma tillbakå. Och Fanny gaf godlynt efter och var villig att rätta sig efter sin lilla herrskarinnas nygker. Snäckdosan stod på mrs Luana börd nära ett glas, fullt med en klar och doftande vätska. Det var i Evas ögan en bra vacker dosa; ty den hade på locket en ros, gjord af ljusröda snäckor, och hade hvita blommor — smöltronblommor, på sidorna, Ack så vackertiy ropade Eva, En så söt dosal Nu hände det. sig så att äfven mrs Luan tänkte högt om denna dosa och svarade bistert: Jo, jag skulle tro det. Och så mycket penningar den kostat sedan! och härmed tog hon och smuttade ur glaset. Jag är så törstig ropade Eva. .Du kan inte få något af det här, svarade mis Luan. Det är mina droppar, och det är inte nyttigt för små flickor. Men hon satte glaset ifrån sig och tog upp dosan och mumlade någonting om att sätta in den i nästa rum. Eva blef allenå med mrs Loans droppar, ika litet som sin stora stammor förstod on att motstå en frestelse, Hon såg sig om. Mrs Luan kom icke tillbaka; hon smuttade en gång, så en gång till, ooh derefter tömde