var derföre måhända just icke så mycket att undra på att han, då mrs Logan talade om att gå derföre att hon var säker om att ett oväder vore i annalkande, icke visade sig så särdeles ifrig att hålla henne qvar. Han sade visserligen att Les Roches var säkert, emedan det. hade en åskledare; men då Florence förklarade, att hon var rädd för åskledare, skrattade han endast och sökte icke att med några skäl taga henne ur sin fruktan. Förr hade mrs Logan alltid tyckt om att hennes älskare skrattade åt de enfaldiga saker hon kunde komma fram med, men nu kände hon sig sårad. Och såg hon icke för öfrigt huru gerna han ville bli af med henne! Det gjorde han naturligtvis endast för att få komma uppför trappan till Dora. Och hon skulle äfven gå hans önskan till mötes, ehurn hon kanske torde komma att få ångra det. Han följde med henne då hon gick, och när de skildes vid grinden till hennes trädgård, sade mrs Logan i en retsam ton: God natt, Sitt inte alltför länga uppe med Dora.n Han ämnade svara, men med ett nytt litet gäckande skratt var hon försvunnen. Han hörde hennes port öppnas och åter tillslutas, och han stängde igen trädgårdsgrinden och gick hem full af förtrytelse och smärta och anade föra att den vackra synderskan långsamt följde efter honom. Men just som han gick in i Les Roches genom porten på framsidan, smög sig mrs Logan omkring hörnet till en liten låg sidoport, der hon enligt aftal skulle träffa mrs Luan. Mrs Luan hade väl användt tiden. Hon hade uppgjort sin plan med det öfverflöd af slug förbigtighet såm man utid finner hos sinnessvaga menniskor, och hon genomförde den äfven med slughet och framgång. Då Florenge lemnade Les Roches, gick mrs Luan