ångt ifrån äro så ringa som många tidninsar framställa dem. Han skrifver: Den ycka, som Schweiz njuter, och det välde, ill hvilket Nordamerika utvecklat sig, utsöra ämnet för alla samtal. Utan tvifvel kulle en verklig konung, en högsinnad, tapver och ridderlig furste, en Cid eller San Fernando i vår tids drägt, ännu ständigt förrolla spaniorens inbillningskraft. Men ack! cke blott att detta ideal af en furste ingenstädes visar sig, utan till och med de som örorda ett fursteval, erkänna att de ha att kämpa mot en svårighet, som är motsatt hvad man kallar Pambarras du choiz; de tillstå, att valet måste träffas inom en mycket trång krets af personligheter, och att det egentligen icke är stora företräden att vänta hos någon af dem. Hvad som framförallt bör läggas märke till är, att konungavalet långt mindre kommer att bli beroende af de allmänna valen och parlamentets beslut, än man i utlandet är benägen att tro. Under de senaste fyratio åren har folket visserligen varit den makt, som gjorde förslag, men armån den, som bragte dem till utförande. Denna armå existerar ännu, den är en oförsvagad och fast körporation, hvilken eger medvetande om den foll, som den spelat vid den sista rörelsen, och som tillika vet att den kan leda hvarje framtida rörelse. I händelse ett par regementen fingo det infallet att med hertigen af Montpensier eller hertigen af Madrid i spetsen marschera mot Sevilla eller Barcelona -eller Madrid, så skulle det i sanning icke vara folket, från hvilket det hade att frukta något motstånd. Armen är visserligen för ögonblicket logn, den är tillfreds med sig sjelf, patriotisk osh välsinnad mot folket. Men den är tillika beroende af sina ledares planer och befallningar, den har på den sista tiden blifvit öfverhopad med befordringar i massa och smickrad med otillbörliga gunstbevis. Det blir alltid svårt att förutsäga till förmån för hvilken person eller hvilken princip spanska armen kommer att uttala sig. Öm de spanska generaler, som stå i spetsen för provisoriska regeringen, vore böjda för stränga åtgärder, skulle republiken uppenbart ha dåliga utsigter och man skulle knappt höra talas derom. Mer Narvaez och ODonnel3 dagar äro, efter hvad man bör hoppas, numera förbi i Spanien Hvarken Prim eller Serrano önska använda våldsamma åtgärder för att genomdrifva sing planer. Serrano har förpligtat sig att befrämja hertigens af Montpensier kandidatur men blott genom lagliga medel och lugnt öfvertalande. Prim har förvisso ingen förkärlek för en republik, men om folket skull välja denna statsform och isynnerhet om Prin sjelf skulle bli kallad i spetsen för densamms: såsom president, hvarför skulle han då utgjuta blod blott för att försäkra kronan til förmån för konung Ferdinand af Coburg Bra ganza, som försmår den, eller för hertig An ton af Montpensier, som försummat rätt: ögonblicket att vinna den?