Eva lekte i skolrummet, der Dora satt och såg efter henne och svarade så muntert hon möjligen kunde, då barnets. pratsamhet afbröt hennes egen tankegång. Kusin Dora, sade Eva, jag tänker ge Mina ett bad. Ja, det kan visst vara bra, men akta bara att hon inte förkyler sig. Ah, jag skall gnida henne duktigt, förstås. Dora svarade icke och Eva blef helt tyst, Plötsligen kom mrs Logan fram till fönstret och tittade in. Dora var ensam. Eva, kom hit! sade hon. Eva svarade icke. Dora såg sig omkring — barnet var försvunnet. Hon har troligen gått och gifvit Mina ett bad nära vattenfalleto, sade Florence. Dora sprang upp. I ett ögonblick var hon ute ur fummet. Hon sprang icke — hon flög. Och dock flämtade hon knappast när hon kom fram till den lilla kaskaden, Aftonskymningen sänkte sig öfver platsen, och den lilla dammen såg både mörk och djup ut. Dora lade sig ned på knä; stödde båda händerna mot randen och tittade ned. Hon såg den steniga bottnen och vattnet, som rann sakta öfver den; och medan hon så detta, hörde hon Evas röst på långt bål tala med miss Moore. Med en suck af lättnat vandrade hon långsamt tillbaka hem. Denna långsamhet kom mrs Logan väl till pass. Dora var icke väl ur sigte, förrän hon gick in i skolrammet, öppnade dörren och gick uppför trappan. Evas rum var det första hon såg. Hon egnade det en flyktig blick, öppnade derefter en annan dörr och stod i Fannys rum. Men det var icke detta sam mrs ha sökte. Hon gick åter tillbaka öfver Evas rom och kom nn ini Doras,