STOCKHOLM den 6 Nov. j År efter år har gått, utan att Preussen ; jort ringaste min af att fullgöra den förbinelse, det iklädt sig genom fredstraktaten i ; rag, att låta befolkningen i Nord-Slesvig redelst allmän omröstning afgöra, huruvida en vill höra till Danmark eller Preussen. : Je europeiska makterna ha, såsom det synts, . 1ed tystnad och likgiltighet åsett denna pligt: örgätenhet; de preussiska statsmännen ha :! tan tvifvel räknat på att hela saken snart kulle falla i glömska, och de tyska publiciter, som högljudt yrkat på nationalitetsprinipen, så snart den på något sätt kunde an-! ändas till fördel för Tyskland, ha (med ett nda hedrande undantag, redakt. af Kölnische teitung) funnit det helt och hållet naturligt att lenna princip och den traktatsenliga förpligelsen trampas under fötterna, då det gäller tt så litet folk som det danska. Preussika regeringen har också i Nord-Slesvig vidagit hvarjehanda åtgärder, som häntyda lerpå, att landet kan anses definitivt annekeradt och att någon omröstning om dess öde ddrig kan komma i fråga. Man torde dock lågot ha missräknat sig i fråga om Europas ikgiltighet i denna sak. Det vill synas som kulle den allmänna meningen snart vilja ringa densamma för: fullt allvar på dagordingen. Franska tidningar af alla färger utala sig med den djupaste indignation öfver Preussens beteende. I flera österrikiska tidlingar, äfven sådana som stå den nuvarande ninistören ganska nära, har preussiska regeingens uraktlåtenhet att uppfylla åtagandet Pragtraktatens 5, börjat bli töremål för skarpa anmärkningar. Äfven 1talien, som rar Preussens brundsförvandt i det krig som vfslutades genom nämnde fredsfördrag, kan cke dölja sitt ogillande af det sätt, varpå Preussen kränker nationalitetsprincipen och ngångna förbindelser. Det mest ansedda af (taliens liberala blad, Opinione, som i vissa fall kan betraktas såsom officiöst, innehåller ett af sina senaste nummer en artikel, som förtjenar stor uppmärksamhet. Opinione söker bevisa, att det nu, sedan de gamla traktaterna blifvit omkullkastade, icke finns något annat medel att lösa de territoriella frågorna än nationalitetsprincipens tillämpning. På detta sätt skulle också alla svårigheter lätt kunna undanrödjas, om man går ärligt till väga och icke umgås med helt andra afsigter. För en ärlig tillämpning af nationalitetsprincipen fordrar Opinione ovilkorligt en allmän omröstning, då det endast derigenom kan afgöras, till hvilket land ett omrade hör, när det är tvifvelaktigt hvar den ena nationaliteten upphör och den andra begynner. Ett sådant tvifvelaktigt område var Nizza; men den allmänna omröstningen gjorde saken klar; Går man tillväga på samma sätt i dylika fall, så försvinna alla territoriella tvister, och Europa kan gå en PA framtid till mötes, i det att hvarje olk lefver oberoende inom sitt område, utan att eftertrakta något af grannens land. Helt annorlunda blir förhållandet deremot, om de grundsatser, som Bismarck och med honom Kreuz-Zeitung göra gällande, skulle tillämas. Gränsen i Slesvig, säga båda, skall enast dragas i öfverensstämmelse med Tysklands intressen och Preussens strategiska fördelar. Skulle detta verkligen vara det berlinska kabinettets politiska trosbekännelse, så skulle hela det öfriga Europa ha det rättmätigaste skäl till bekymmer; ty då är det icke fråga om fred och försoning, utan en ny rad af krig är att förutse. Man förflyttas plötsligt. tillbaka till den tid, då general Ralowitz yttrade i det prenssiska parlamentet, att hela Tyskland solidariskt med Österrike måste försvara den, strategiska ställningen vid Mincio, och då Österrike förklarade, att det måste behålla Eombardiet för att betäcka Mincio. Hvart en sådan grundsats måste leda i Europa, det har man ett exempel på i Asien, der ryssarne och engelsmännen efter hvarje erötring måste göra en ny för att betrygga sina strategiska ställningar. Såsom offer för denna politik ligga flere tyska lik i Italien, än Slesvig räknar invånare. Och hvad kan Preussen svara, om Frankrike begär Rhengränsen? Frankrike har ju enligt Bismarcks egna grundsatser der största rättighet att sätta sig i besittning af Rhenänsen, om det är i stånd dertill. Det skall icke finnas någon annan princip i Europa än makten i dess råaste skepnad; vi sjunka åter ned i barbariet och ställas på samma fot som de asiatiska stammar, om hvilka Ryssland och England kämpa, Hvartill gagnar det väl att tala om det blod, som det har kostat Preussen att taga Als och Dybböl? Det skulle vara riktigare, om Preussen sökte bevisa, att det krig, som det törde mot Danmark, var rättvist. De strategiska skälen kunna allraminst komma i betraktande i detta fall, då ett folk på 50 millioner icke har någonting att frukta af ett folk på sju eller åtta. (Opinione slår tillsammans hela Skandinavien.) I moraliskt afseende: skulle Preussen vinna långt mera, än de strategiska ställningarne äro värda, om det uppfyllde sin pligt, och det innehar en så lycklig ställning, att det icke kan lida något afbräck i sin värdighet genom att visa sig ädelmodigt mot Danmark. Bismarck kan obestridligen göra sig en förtjenst af, att han med stor lycka har ledt sitt lands politik; men hans uppförande mot Danmark tål icke någon närmare belysning. Efter att ha rekapitulerat, huru Bismarck bar sig åt i den slesvigholsteinska frågan, anmärker Opinione till slut: I den (tyskt-) nationella frågan är Bismarck säker på att finna bistånd hos hela det liberala Europa; men i den slesvigska frågan har han icke någon annan bundsförvandt, på hvilken han kan lita, än den nationella egoismen. Och egoism kläder nationerna lika illa som individerna. REAR NNE Yr Times korrespondent i Madrid är af den 24 att ntogtorna Hill om enanck roennhlik