Barnet hade varit friskt och raskt hela dagen, och mr Templemora fruktade för att komma det för nära med Florence. Och verkligen hade icke Eva heller väl blifvit varse sin fiende förrän hon gaf henne en mörk blick och kastade sig i Doras knä, medan Fido uppgaf ett vresigt skall borta från ett hörn af rummet. Mrs Logan stannade och såg med en ironisk min på mr Templemore, som rodnade af förtret, och Dora, som icke Kände deras tankar, betraktade dem med en sorgsen resignation. De stodo som ett lyckligt par, arm i arm, framför henne i aftonsolens rödaktiga sken och sågo. ned på henne i hennes lägre, dunklare ställning från de klara och strålande höjder, dit kärleken hade burit dem. Och så skola de vandra genom lifvet! tänkte hon. Jag kan märka att jag är för Eva hvad ett rödt kläde är för en kalkon! sade mrs Logan, i det hon gjorde min af att aflägsna sig, Det är mycket smickrande, eller hur, mr Templet Hon skrattade och tycktes snarare roa sig deråt än känna sig bedröfvad deröfver; men hennes snabba ögon hade farit öfver skolrummet och sett en dörr, som kanske förde till trappan och kanske icke. Det der måste jag ha rätt på, tänkte hon. Det gifves dagar och timmar af skenbar framgång, då våra planer gynnas i all den utsträckning vi någonsin kunnat hoppas. Visserligen är det sannt att denna framgång är mera skenbar än verklig, visserligen vore misslyckandet här en verklig lycka, men vi veta icke det förr än detta är för sent och vi ha fått plikta för vår segerfröjd. Det ringa skarpsinne, som erfordras för att drifva en intrig, egde mrs Logan lika väl som mrs Luan, Nun öfvade hon den till sin egen skada,