Aftonbladet – 5 november 1868, sida 2

hållet bortkastade på mrs Logan. Hon såg sig buttert omkring och promenerade på måfå, lik en enfaldig liten fluga, som fladdrar omkring utan något bestämdt mål, medar spindeln afbidade sin tid och utspände sitt nät i bakgrunden, Jag tror att de aldrig ämna sluta sin middag! tänkte mrs Logan, högeligen förtörnad öfver mr Templemores och hans familjs långsamhet. Det är naturligtvis så behagligt att tala med Dora! I detia lynne vände hon tillbaka till huset. Då hon kom närmare blef hon varse mrs Luan, som satt Jå en trädgårdsstol. Jaså, så, att middagen är förbi? sade mrs Logan. Nej, men jag får så ondt i hufvudet; de prata så förskräckligt derinne. Mrs Logans ögon flammade, Om hvad? frågade hon. Om Darius, ni vet! Från det ställe, der Florence stod, kunde hon se in i mr Templemores arbetsrum. Hans bord var betäckt med böcker.. Hon betraktade dem med förtretad min, Hennes svartsjuka var nu en gång väckt och fästade sig så väl vid tiog som personer. Det misshagade henne att mr Templemore nu, då han endast om några få veckor skulle stå brud— gum och på en dag då hon hade ondt i hufvudet skulle gifva sig tid att tänka på Darius och kilskrifter. En högsint qvinna kan icke tänka så, huru mycket hon än är sin man underlägsen. Hon kan längta efter att bli hans like — men hon kan aldrig önska neddraga honom till sin egen ståndpunkt. Men mrs Logan var icke någon bögsint qvinna, och hon undrade nu förebrående öfver mr Templemores besynnerliga smak. Skulle hon kanske plågas med böcker ech österländska inskrifter sedan hon blifvit gift? Mr Logan