Aftonbladet – 4 november 1868, sida 3

slaring för att slutligen få hevne att förstå att Dora icke längre var i behof af henne värvaro. Omsider blef detta klart för henne won reste sig: upp, gick försigtigt öfver golf vet, lemnade rummet och tillslöt sakta dör ren efter sig. Dora gick nu tillbaka till Evas lilla säng utade sig ned öfver den och stod länge oc oetraktade mr Templemores barn. Han har nästan gifvit dig åt mig, tänkt 00; men om jag vore Florence, Skulle ha nte gifva bort dig åt någon. Om jag vor Florence, skulle jag ha vunnit ditt hjerta untingen du ville det eller inte, och du skull blifvit min innan jag blef hans. Ack, vor ag Florence, skulle du älska mig högre ä lu älskar din egen far, och han skulle aldri vara i stånd att dela sin tillgifvenhet för os våda och bli i stånd att säva: Så och s stor ömhet skänker jag den ena, och så oc så mycket den andrab Hennes ögon stodö fulla af onyttiga tåra y hon var icke Florence — denna lycklige ikgiltiga Florence, som hade fallit i söm ifver en roman, medan Pauls syster — gu vernanten kusin Dora — satt uppe och va sade öfver mr Templemores barn. Men äf ven hon somnade slutligen. Den milda hug ;valaren kom till henne i den djupa stol de 00 hade satt sig ned för att vaka öfve Evas slummer; han kom och upphörde ick utt skaka sin daggstänkta vallmo öfver dess vå, Dora och barnet, förrän den klara gry vingen trädde fram på himlen och en sol tråle smög sig in på dem genom musslin örhängena för fönstret. Dora vaknade först; men knappast had on blifvit fullt vaken och verkligen åter kommit från sömnens dvala till det frisk. ifvet, förrän bon mötte en blick från Eva nörka ögon. Hon nickade muntert till henne