— Festen för N. W. Almlöf. Det tal hvarmed grefve Manderström helsade hedersgästen, var, enligt Posttidningen, af följande iydelse: -Den svenska konsten firar i dag en lika högtidlig som sällsynt minnesfest. Att den är högtidlig, bevisas bäst af det stora ancal konstens idkare och vänner, hvilka förenat sig för att bringa en gärd af-aktning och beundran åt en af konstens veteraner; sällsynt är och torde alltid förblifva firandet af den femtionde årsdagen af ett åt den drämatiska konsten, under ett halft århundrades oafbruten verksamhet, uteslutande helgadt lif. Konsten i allmänhet, och särdeles den ramätiska, Här nemligen detta gemensamt med den gamle Saturnus, denna med tiden identifierade urfadren uti den klassiska fornålderns Gudalära, att hon gerna uppäter sina egna barn. Den heliga flamma, som brinner uti hvarje sann konstnärs bröst, hon icke allenast värmer och närer, — hon förtärer äfven: hon är icke endast lifgifvande, — hon blifver ofta förödande, och konstnären faller ej sällan sjelf offret för denna låga, som värmer och lyser andra,. men som förintar honom mjel Ett ovanligt, med konstnärens natur sällan örenligt mått af sans; jemnvigt och äterhållsamhet fordras för att upprätthålla och inom deras riktiga gränser fördela, å ena sidan, de konstnärliga ingifvelserna, — å den andra, deras ändamålsenliga användande med klok beräkning af sjelfbevarelsedriften, Ett lika sällsynt, som vackert och lysande, efterdöme af den stora konsten att, såsom den romerska skalden uttrycker det, förstå att bibehålla ett sundt sinne i en sund kropp, skänker oss den frejdade konstnär, hvars halfhundraåriga förening med kungliga teatern denna dag i minnet återkallar. Och icke allenast som konstnär, som lycklig och städse gerna hörd tolk af snillets skönaste skapelser, af honom alltid med värdigt skick framställda; icke allenast på scenen, men äfven utom densamma, har han tillvunnnit sig allmän aktning och tillgifvenhet. Som kamrat, som make, som husfader, som medborgare eger han lika grundade anspråk på vår hyllning, och sällan torde inom någon samhällsklass ett mera odeladt bifall — från hög som från låg — hafva kommit en mera värdig samhällsmedlem till godo. Dessa förtjenster äro för allmänt kända och erkända, för att af mig behöfva vitsordas. Ej heller är jag den, som, vid ett tillfälle sådant som detta, bört taga till ordet; men den vältaliga, välljudande, ädla och kära stämmå, som här bort föra svenska vitterhetens och de sköna konstetnas talan, har nyligen för alltid tystnat; och den bortgångne mästarens plats intages, utan att kunna fyllas, af lårjungen. Det enda företräde, jag härvid har att åberopa, är det som åldersären skänka. Det har varit mig förunnadt att bevittna herr Nils Wilhelm Almlöfs sceniska triumfer ifrån och med hans första upptrådande till den, hvilken han dentnå afton firat. Att genomgå dessa, i åskådares tacksamma minnen förvarade, lika ädla som mångfaldiga skapelser, vore att uppdraga ett galleri öfver hela vår skådebanas, under en så lång följd af år, rika och vexlande framställningar. Få äro de vittra, inhemska eller främmande snillen, som ej håfva herr Almlöf att tacka för lyckade återgifvanden af deras ädla arbeten i den dramatiska konstens tjenst; fitest få torde de bildade män och tvinnor vara, vilka under denna långa tidsföljd bebott eller besökt hufvudstaden, som deraf ej haft ett förädlande nöje. Det har derföre varit en naturlig känsla hos de närvarande, och äfven många frånCMHINSATTNDATPTNNSTTTRNNNT TERESE SEN