Aftonbladet – 4 november 1868, sida 2

Ja — jag hatar honom. Döda honom; kusin Dora. Ja, jag har verkligen ingenting emot att göra det, Och låt oss nu antaga att hanär död och begrafven — och anta äfven att en liten flicka, som jag känner, lägger sig att sofva.x Jag kan inten, qved Eva. Berätta en annan historia för mig Men just som Dora ämnade sig till att uppfylla hennes önskan, trädde mr Templemore fram. Han fann icke någon förändring hos Eva. Hennes blossande kinder och stora, utvidgade pupiller sade honom att sakerna stodo nu på samma sätt som förut. Stark sinnesrörelse hade försatt henne i detta tiilstånd. Om blott ban och mrs Eogan aflägsnade sig, skulle Eva sannolikt bli frisk igen; men tilldess skulle hon antagligen bli utsatt för anfall, som voro utmattande och farliga för ett så känsligt barn som hon. Det är ett ganska ledsamt förhållande, sade han till Dora. Jag har all den lycka lifvet kan skänka, med undantag af en. Och Jag är maktlös: ett barns oförnuftiga känslor äro mig öfvermäktiga Hans molnhöljda, panna och dystra blick frapperade Dora. Atven han var olycklig och kunde icke finna något botemedel för sin sorg. Han kunde icke behålla både mrs Logan och sitt barn, och Eva måste bli uppoffrad. Stackars Eva! tänkte Dora, i det. hor såg ned på det lilla feberheta ansigte, som låg der på den hvita hufvudkudden. Han såg den ömma blicken, men kunde icke läsa dess mening. Bästa miss Courtenay, sade han oroligt det är sent, och ni färinte sitta uppe längr: hos Eva. Hvar är Fanny? Jag skickade bort henne. Men ni behöfver någon som hjelper e