— Nils Wilhelm Almlöf firar i dag er fest, oss veterligen den första al-sitt slag Sverge och säkerligen en af de sällsyntäste äfven i hvarje annat land. Det är nemligen femtiondeförsta årsdagen af hans inträde vid vår kungliga scen; hvilken han alltifrån den 2 Nov. 1818 oafbrutettillhört, först som elev, sedan (från den 1 Sept. 1820) som aktör, och till hvars yppersta prydnader hän än i denna dag räknas. Blott en svensk skådespelare, Lars Hjortsberg (från 1778— 1834), bar uppträdt under en längre följd af år, och ingen mer än Ålmlöf har under. ett halft sekel verkat vid vår första skådeplats. Redan denna ovanliga kraft och oförsvagade nthållighet. i utöfningen af en konst, som, der hon är allvar, säkerligen tär på lifstråden mer än de flestå, redan de skulle ensamt för sig förtjena -aktning--och-beundran, äfven. om. ej, såsom nu är fallet, långt djupare och betydelsefullare anledningar till.dessa känslor förefunnes. Nils Wilhelm Almlöf har dock ej blott sarbetat i sin konst, han har nästan alltifrån sitt första uppträdande tillhört dess koryfeer i vårt fädernesland, vunnit otaliga segrar för det sköna och ädla från scenen och såväl genom sitt. höga konstnärsskap, som sin älskvärda och vackra karakter, så väl genom sitt offentliga, som enskilda lif; mäktigt bidragit till skingrandet af de fördomar, hvilka, förr herrskade mot den klass af konstnärer, han tillhör... Han har sålunda under en lång och ärofull bana ej blott skördat hela lager af lagrar och ömsöm rört, tjusat eller uppskakat tusen sinom tusen hjertan, han har äfven utfört en hög och vigtig kulturmission, i det han med sin föresyn höjt sina medbröder inom konsten i eget och andras anseende; och derivenom utplånat. en skamfläck från vårt lands seder och tänkesätt, samt skänkt skådespelarens kall en långt större betydelse än fordom inomidet alls männa odlingsarbete, som omfattar allt godt, savnt. och skönts :a.: uv 4 Det skulle vara omöjligt, äfven om vi egde allaerforderliga data, atthär meddela en öfverblick af Nils Wilh: Almlöfs. konstnärsbana. Ett lif på scenen som räknas med årtionden och som aldrig varit sysslolöst, måste ju innefatta en hel verld ar känslor, tankar och studier. alltifrån sin egentliga debut, som Leicester i Maria Stuart 1821, var han en af. allmänhetens gunstlingar, och hans anseende liksom hans konst befann sig sedandess isoupphörligt istigande. Utgående-från det högre sorgespelet, har han genomlupit hela en dramatiska konstens område, skådespelet, komedien ja; till och med farsen, ehuru blott den finare. Hans talang har, trots åren, bibehållit en ovanlig friskhet; och om man än kunde för en tio, femton år sedan anmärka ett visst stereotypt mantr, har dock detta sedermera mycket mildrats, ja, nästan försvunnit; ett bevis bland flere derför, att Almlöf är en konstnär af första rang, som förstått tiden och förmått omarbeta sig sjelf efter dess fordringar. Derjemte har han alltid behållit det nobla och värdiga sätt, han tagit i arf från försvunna dagar; och såsom hvars representant han numera står ensam, Från början förträffligt passande för scenen genom en ög, manlig gestalt och ädla, kraftfulla. drag, har han haft lyckan ått ännu, oaktadt de sextionio åren, bevara dessa för skådespelaren oskattbara företräden nästan oförminskade. Åfven minnet, detta den sceniska . konstnärens själsinstrument, som ofta i förtid börjar vägra sin tjenst; synes hos honom lika kraftfullt som i ungdomen. . Han har just på senaste tiden itöfvat roller till ett antal, som täflar. med våra nere förmågörs; utan: att någon svaghet i detta fall. gjort sig märkBär. Offentligt bevis på allmän aktning och bes vågenhet har han äfven flerfaldiga gånger erhållit, Så tillades honom af Carl Johan 1828 ett reseunderstöd för att studera Paris teatrar och gran Under sin vistelse der 1829 e; leg hans talang synnerlig uppmärksamhe dte främstäende Tkälder oc konstnärer, bland andra den berömda skådespelerskan mademoiselle Mars; Fyrationde ärsdaen af hans inträde vid kongl. teatern, den 5 Noy. 1858, firades med en lysande fest, och samma dag utnämndes hän till riddare af Wasa-orden, en utmärkelse, som förr ej vederfarits någon svensk skådespelare. I dag högtidlighålles. äfven håns halfsekelsjubileum af hans medbröder vid vår kongl. scen samt en mängd andra personer. Uppburen som konstnär. och. menniska, vinner den vördade veteranen i dag en lycka, som icke är många skådespelare förunhåd,; den ätt sö sina utmärkta förtjenster erkända af sina medbor-, gare på ett annat och förtroligare sätt; ä scenebs bifall förmår uttrycka; och han emottager dessa prof på erkänsla och beundran ännu i sin kraft, nästan oförsvagad af åren, med hopp om att fortfarande kunna verka för sitt lils käraste uppgift och med visshet att hans namn, redan. med outplänliga drag inristadt i vårt lands odlingshäfder, ännu länge skall hedras i en utmärkt konstiär, hans son. Till V. W. Almlöf. (2 November 1868.)